Göteborgsposten – 7 juni 1866, sida 1

) —WW WALA LLA — — sig, tilldess det tagit törn, och då först brutits sönder på åtskilliga ställen, men dock alltid lemnat hela stora block sammanbundna. Sjelfva tornstöden (pelarne) hade en bredd al 5 fot och en djuplek af 4 fot, och med dessa dimensioner skulle de kunnat upp-. bära ett torn af vida större tyngd än det nu nedrasade, under lörutsättning att de varit väl murade och grunden god. Utan tvekan ville hr Hedin åtaga sig. att på egen risk återuppföra kyrkan efter den fastallda ritningen, sedan utrönt blifvit, att grunden vore fullt tillförlitlig. Slut!igen ansåg hr Hedin sig böra tillägga, att inga kostnader blifvit sparade och således icke egennytta gjort sig gällande för att uppföra byggnaden billigt. Snarare ansåg han sig ega skäl påstå, att densamma kunnat med mer omtanka uppföras för ringare pris, om billigare och bättre murbruk bvlilvit användt. Gafvor. Till kongl. biblioteket har enkedrottningen förärat åtskilliga praktverk, hvaribland: Sacre de Charles X. 1825; Des hohen deutschen Ritterordens Mänz-Sammlung, beschreiben von Dudik. 1858; Antiqvitates Americane, 1837; Description generale et particuliere de la France, 1780; m. fl Till Wisby h. elementarläroverks bibliotek har prof. L. F. Svanberg skänkt ytterligare 550 volymer. Förl. är skänkte prof. S. 600 vol. till stor del numera sallsynta och dyrbara arbeten i matematik, fysik och kemi m. m. Upsala universitet, Följande donationer till Upsala universitet hafva under nyss afslutade läsår blifvit anförtrodda till universitetets förvaltning: prosten och kyrkoh. i Laholm Joh. Fransen har, enligt testamente, d. 11 Mars 1864 skänkt en stipendiifond, stor 6,000 rdr, aflemnad i April 1866. Wernska stipendiifonden 4,500 rdr aflemnad, jemte räntor, i Dec. 1865. Svenska juridiska centralafdelningen i Stockholm har skänkt en stipendiifond för juris studerande 1,200 rdr, aflemnad i Febr. 1866. Sammanskjutna medel för det s. k. Fjerde November-stipendiet aslemnades i Mars. Kapt. M. Juhlins genom förordnande d. 14 Mars 1859 donerade fond 10,900 rdr är, jemte upplupna räntor, aflemnad i April, Bland jubelmagistrar i år skulle ätven ha varit den ryktbare C. J. L. Almqvist. En insändare till ÅUpsala-Posten påminner härom medelst följande vackra verser: Bredvid de unga, hvilka viga sig Till vetenskapens och till ljusets tjenst, Framträda också män, i hvilkas lockar Ett halft århundrade har strött sin snö, Sen sist de kransades mod Phoebi lager. En är dock borta; och vi vänta ej, Att ban skall visa sig vid denna fest, — Ar ban då icke värd sin lagerkrans? Jo, om man endast eter snillets mått En menskas värde skulle mäta få, Visst mera värd än någon af de andra, Fastän bland dem det finnes många män, Som bära ett ovanskligt ryktes strälkrans. — Hvem vill dock mäta sig med jättesnillet, Som talar till oss ur Törnrosens bok? — Hvarföre se vi honom då ej här? Jo, ty han fruktar brutna lagars hämnd Och vet med sig ett dåd, som ej 4går an. Nu gömmer sig den man, som segerrikt För tankens frihet kämpat — i ett kloster. Hans väsen var att, egen genius Blott trogen, bryta mot häfdvunna lagar; Och den ingifvelse, som ledde honom, Var ett oroligt, lekande geni, Som ej fann sig behöfva verkligheten. Han för dig ej in i naturens verld, Nej, i en verld, som fantasin har diktat. På jord du trampar ej, men diamanter I ändlöst virrvarr blixtra för din fot; An svindlande sig höja vilda branter, An afgrundsdjupen gapa dig emot; Af purpur himlen hvälfs; groteskfigurer Emot dig grina med förvridna drag Och ständigt karrikerade naturer Och ständig skiftning mellan natt och dag. En helig skatt är snillet, ty det gafs Af den, hvars väsende är ljus och allmakt; Men ingalunda gafs det vill en leksak, Till nöje blott för stunden, utan ansvar; Nej som ett pund det gafs, för att förvaltas I sanningens och mensklighetens tjenst; Och värma skulle oss geniets eld: Den var ej ämnad endast till att lysa Och ännu mindre till att fladdra blott, Och den, som sviker sin bestämmelse, Är icke något annat, är en brottsling, Hur glänsande bestämmelsen än var; Ja brottsligheten desto större är, Ju mera hög bestämmelse han fick. Dock — lika hög är gåfvan fast den ej Har blifvit använd så som borde ske. Derför åt honom som en gärd åt snillet Vid eder högtid ge en hedersplats, På den nedläggen ock en lagerkrans, Men glädjen Er, att platsen dock är tom; Ty menskan bör ock vara snillet värd, Som henne gifvits, och vi utan smärta Fördraga saknaden af ett geni, Om det ej finnes i dess bröst ett hjerta, Som slår med snillet uti harmoni. Från Wenersborg skrifves d. 5 dennes: Väderleken har under större delen af Maj månad va—k Ft— —— —