Göteborgsposten – 7 juni 1866, sida 1

Denne nalkades tiggarne, hvilka han betraktade den ene efter den andre, tills han igenkände Michel. Då han märkte denne gjorde han ett tecken. De fyra karlarne rusade på den falske tiggaren, lade inom ett ögonblick munkafvel på honom och bortburo honom på sina axlar, trots de häftiga ansträngningar han gjorde för att rycka sig lös. De öfriga tiggarne som sågo detta bortförande gjorde en rörelse för att motsätta sig detsamma; men grefven, som förutsett något sådant hejdade dem med en åtbörd. Det är icke en af edra vänner, sade han, det är en skurk som smugit sig in bland er för att inträda i klostret, hvarigenom han skulle kunna för alltid stanga det ställe för er af hvilket ni draga en dyrbar fördel. De mest oroliga lugnade sig genast, isynnerhet som M. de Valenccs yttre såg mycket imponerande ut. För öfrigt ansåg han klokast att, fur att betäcka sitt återtåg, bland dem utdela några mynt, öfver hvilka de girigt kastade sig. Under tiden bar man Michel till en vagn, som vintade vid närmaste gathörn och till hvilken grefven i sin ordning begaf sig. Vagnen satte sig derefter i rörelse.