Göteborgsposten – 7 juni 1866, sida 1

—— — —— SnAHg——— ( (justitierådet Södergren, revisor Englund, advokatfiskal Billbergh, auditör Grenander och expeditionssekreteraren Rythen) vidtagna åtgärder. Komiterade hade nemligen afgifvit ett förslag till reglemente för stadshypotcksförening, hvilken ingår såsom delegare i allm. hypotekskassan för Sveriges städer, samt upprättat ett förslag till städernas indelning i vissa distrikter, nemligen: 1 . de norrländska städerna; 2. ståderna i Gefleborgs och Kopparberas län; dei W sterås län, Upland och Södermanland; de i Örebro, Wermlands och Skarabo län; de i Östergötland, på Gotland och i norra delen af Kalmar län; 6. de i södra uelen af Kalmar samt Blekinge och Kristianstads län; 7. de i Jönköpings, Kronobergs och Hallands lån; 8. de i Göteborgs och Elfsborgs län; 9. de i Malmöhus län och 10. Stockholms stad. Denna distriksindelning väckte mycket motstånd, emedan de flesta, som yttrade sig, ansågo distrikten för stora, hvarjemte en del ville halva dem annorlunda sammansatta. Då emellertid hvarken frågan om distriksindeiningen eller om det af komiterade föreslagna reglementer kunde blifva foremal för nagot beslut på denna sammankomst, hvilket atillkomme vederbörande stadshypoteksföreningar att sjelfva fatta, inskränkte man sig till att såsom de församlades åsigt uttala, att de föreslagna distrikten vore för stora, hvarjemte beslöts, att ett eller flera exemplar af reglementet skulle genom sekreteraren afsändas till brandstodsbolagen i orterna för att hållas sig bildande hypoteksföreningar tillhanda. Vidare beslöts genom votering med 25 röster mot 13 att anmoda styrelsen för städernas allmänna brandstodsbolag att mottaga anmälningar om nybildade stadsbypoteksföreningar och sedan sammankalla ombuden för dessa soreningar för att vidtaga de beslut och förrätta de val, som måste föregå öppnandet af hypotekskassan. Efier att derpå hafva bestämt arvoden åt komiterade, sekreteraren m. fl. beslöto de församlade, att för dessa utgifters bestridande komitEn skulle hos styrelsen för städernas allmänna brandstodsbolag söka ett ytterligare lån af 1 750 I I rdr, utom det lån af 3,750 rdr, hvilket törut af da styrelse erhållits. Sammanträdet upplöstes kl. 1 e. m. Katolska kyrktornets i Stockholm instörtande. Stadsarkitekten Hedins anförande till protokollet vid polisransakningen i Stockholm ssistl. Lördag, rörande de sel i byggnadssättet. som, enligt hans förmenande, vållat tornraset, lydde sålunda: 1:o0 hade byggnadens bottenvåning ofvan grunden jemte stödjepelarne, hvilka varit ämnade att uppbära tornbyggnaden, blifvit murade på senhösten, så att murbruket hunnit frysa, innan det torkat. V sserligen företogos, orätt nog, mångenstädes murningsarbeten vid denna årstid; men att mura en byggnad af så ömtålig beskaffenhet som ett torn, vore ett stort fel, enär en sådan byggnad bör uppföras under den varmare årstiden, långsamt och allra rättast under tvenne på hvarandra följande år, för att lemna densamma tid till vanlig sättning; 2:0 har murbruketr synts vara mindre väl beredt och ingredienserna dertill icke i lämpligt förhållande till hvarandra, enär minst lika mycket kalk som sand blifvit användt, i stället för hdel af det förra och 2s:delar af det senare, hvilken är den rätta blandningen, hvartill kommer, att sanden varit alltför fin; 3:o har, enligt hvad undersökningen gifvit vid handen till pelarne användts t ll en del gammal mursten och deribland ej obetydligt halssten, ehuru kändt är, att murbruket, äfven om aldrig så väl beredt, saknar förmåga att sammanbinda sådan sten så fullständigt som ny; 4:0 ville hr Hedin antyda, att sjelfva murningsarbetet icke utförts med tillräcklig noggrannhet; nägot, som han dock icke tilltrodde sig att med bestämdhet påstå, helst ingenting af byggnaden qvarr, som i detta hänseende lemnar tillfälle till fullständig undersökning; 5:0 trodde hr Hedin, att sättningar möjligen uppstått i sjelfva grunden, emedan sprickor visat sig på flera ställen af den qvarstaende byggnaden, hvilka lära funnits före raset; men äfven härutinnan ville han dock icke bestämdt yttra sig, då man ännu icke hunnit afrödja platsen och undersöka grunden. Det blefve dessutom alltid svårt att säga, buruvida grunden gifvit med sig före eller efter tornets instörtande. Hr Hed n gjorde härefter några allmänna reflexioner, hvilka innehöllo hufvudsakligen söljaude: Såsom ett bevis på murbrukets bristande bindkraft och dåliga beskaffenhet anförde han, att efter tornbyggnadens fall icke någonstädes kunde upptäckas tvenue stenar sammanhäftade med hvarandra, och icke ens en skorpå af murbruk qvar-ittande å en enda sten samt att af murbruket ej fanns qvar en klimp, så stor som en valnöt, utan var detsamma pulveriseradt som mjöl. Deremot syntes på de delar af gamla kapellet, hvilka dragits med i fa Het, ett bättre byggnadssätt hafva varit användt, emedan deraf funnos hela stycken sammanhängande och murbruket sastsittande på hvar sten, oc h hela murbrukskakor påträffades, hvilka voro så hårda, att de måste slås sönder för att bli grus, Utan tvifvel skulle hela den qvarstående delen af! gamla kyrkan jemvål instörtat, derest den varit murad af samma slags murbruk som tornets. Såsom ett ytterliga skäl för sina här ofvan gjor! da uppgifter förmälde hr Hedin, att, derest stöden för tornet varit för klent konstruerade eller något annat konstruktionsfel (fel i ritningen) förefunnits, men deremot murbruket varit af god beskaffenhet, skulle vid ett skeende ras det hafva inträffat, att tornet icke, såsom nu, sjunkit ihop nära nog på sin egen grund, utan tagit öfverbalans, men sammanhällit —o— SEAN EET SE ATEA AASE TRA EET DAME — — Pr AHA..A.