Göteborgsposten – 7 juni 1866, sida 1

Michel började med att framdraga ur sin sicka en blank pistol, hvilken han lade på bordet. Hans bordskamrats ögon lyste af girighet. — Är detta guldstycke för min räkning? frågade han med munnen full. — Ja, om du vill. — Hvad har jag att göra ? — Genast på stället gifva mig dina kläder ... — Och jag sjelf då? frågade tiggaren. — Jag skall gifva dig mina. — Och jag skall kunna bära dem? — Ja. — Och dessutom får jag guldmyntet. — Du skall få två, svarade Michel i det han lade ytterligare en pistol på bordet. — Föpet är afslutadt! utropade tiggaren som började afklåda sig med en skyndsamhet som om han fruktade att hans följeslagare skulle ångra sig. Omklädningen upptog ej lång tid. Om ett par minuter voro de båda två fullkomligt metamorfoserade. Tiggaren, mätt och belåten, gick att yfvas i sina alltför vida kläder; Michel följde honom efter att ha tagit det försigtighetsmåttet att gnida in sitt ansigte med damm för att försvaga det atseende af helsa som låg deri. De två drickande personerna suto ännu qvar på samma plats i salen. De varseblefvo den omkostymering som