Göteborgsposten – 5 juni 1866, sida 1

2—47Ac— — ——7777 — — —ä vid o:le divisionens 1:a afdelning: till rotmåstare hr N. A. Andersson, strålmästare hr J. Olsson (återvalda); och vid 2:a afdelningen: till rotmästare hr A. Arsvidsson, strålmästare hr S. Hansson (äterv.); samt till divis.-standarförare hr O. A. Engström. Eldsvådan i Masthuggsbergen. Om denna beklagliga olyckshändelse kunna vi nu meddela följande närmare detaljer. Elden utbröt i ett kök i huset n:o 101, Majornas 5:te rote, hvars egare f. hamninspektoren Johan Anton Andersson sedan d. 1 April varit bortrest; hustrun har dock varit qvar hemma. Huset var försäkradt för 7,300 rdr och lösörena för 2,500 rdr. De ötriga nedbrunna husen tillhörde följande personer: Enkan A. Backman, arbetskarlen S. Pettersson, skomak. J. Andersson, tullvaktmästaren J. Andersson, snitkaren A. P. Andersson, hemmansegare O. Andersson, tullvaktmästaren Å. Antonsson, sågaren 0. G astafsson, enkefru Nordboms arkvingar, 1. d. roddkarlen G. Nordberg, f. d. tullvaktmästaren Andersson, kustvakten Gustaf Andersson. handl. J. Svensson 2:ne hus) bjolkhuggaren L. Pettersson, enkan Elsa Mag nusson. s. båtskepparen Kristian Kjellman (2:ne hus) enkan Sara Andersson, arbetskarlen C. Johansson, båtkarlen J. P. Andersson, enkefru Katarina Matz, byggmästare Ulrich. De flesta ar de nedbrunna byggnaderna voro försäkrade i städernas allmänna brandstodsbolag till 42,178 rdr och i bolaget Skandia till 11,000 rdr. Af det stora antal som blefvo husvilla hade så 1å sin lösegendom försäkrad att sorsäkringssumman blott uppgick till 21,500 rdr, hvilket belopp drabbar städernas bolag för försäkring af lösegendom. Sammanräknade antalet hus som nebrunno uppgår till 23 st. Årven flera bland de egare som försäkrat sina hus lära ha lidit stor förlust, t. ex. båtskeppare Kjellman, som hade sina tvenne vackra hus assurerade till endast 10,000 rdr. En stackars gammal enka, Sara Andersson, egarinna af ett litet halslärdigt trähus, hvilket redan förut i år blifvit brandskadadt, hade sedan dess fått sig litet plankor på kredit och reparerat upp sitt hus efter förra eldsvådan. Den gången hade hon assurans på huset och fick ärven ut försäkringssumman. Hon hade fått löfte att äfven nu erhålla assurans, blott huset bletve tärdigt, men — så kom eldsvådan, och nu står hon för de så återstående åren at sin lifstid utblottad på allt. Märkvärdigt är att se huru allt brännbart totalt förtärts af elden. Icke en enda haltförtärd bjelke eller planka finnes qvar, och knappt ser man någon rök upptränga ur ruinerna. Utom ofvan uppräknade hus hafva tre blifvit mer eller mindre skadade. I de nedbrunna husen bodde icke mindre än 83 familjer, bestående af 330 personer. Al detta antal utgjordes öfver ; al arbetstolk. Nästan ingen at hyr sterna hade sina tillnörigheter brandförsakrade. Minst 250 ar dessa stackars menniskor voro ännu i gär e. m. husvilla. En del höll dock på att inqvarteras i dansbanan vid det s. k. Paradiset, ocn för ett provisoriskt inlogerande at de öfriga hoppades man att erhålla talt, om hvilka man tätt löfte, men som ännu kl. 6 i går e. m. icke anländt. Orsaken till eldsvådan är enligt all sannolikhet den i Göteborgs förstäder temligen vanliga. Kollekten vid Missionssällskapets hög tidsdag i Domkyrkan sistl. Söndag utgjorde 78 rdr 46 öre. Fran Manchester skrifver Red:s korresp. d. 1 dennes: be fortfarande utsigter till krig på kontinenten, hvilka trots konferensens tillståndkommande törefinnas, hålla oss alltjemt i samma spända ovisshet, och ehuru penningekrisen bör kunna anses i det närmaste örverstånden, inskränkas det oaktadt alfirerna till beholvet för dagen så länge bankdiskontot hälles uppe i 10 proe. Visserligen hafva de mera tilltredsställande underrättelser, hvilka Jemte betydliga remisser al guld under veckans lopp ingått frän Amerika, bidragit till —— hy;arfa eller i hans TAS 12 (Å.