Göteborgsposten – 4 juni 1866, sida 2

— Det är sannt! utropade Michel hvilken en dylik maskerad obeskrifligt behagade. Men ack, tillade han i en allvarsamt bedröfvad ton, var ej så nedslagen. Det är ej emedan ni fört ett bref till m:me de Guise som ni kan komma att bli halshuggen. — Det är också icke detta enfaldiga skäl man skall använda mot mig. — Hvilket skulle det då vara? — Vet jag väl det, jag! Har man icke funnit skäl mot grefve de Chalais? Hade han begått något annan brott än jag? Var han skyldig till annat än att stå högt i Gastons förtroende och att liksom jag känna största delen af hans hemligheter? Och har jag ej gynnat grefvens flykt. — Ni har alltid rätt emot mig, monsieur Renaud. Jag förstår lika litet politiken som kärleken alldenstund jag icke finner något i ert brott. Hvad m:lle Blanche beträffar, så hoppas; så länge hon ej tillhör en annan, tillhör hon er. — Tack, min gode Michel, ditt besök har gjort mig lycklig. Gå ner och säg för sista gången till m:lle de Valenck, att min kärlek för henne icke skall utsläckas förr än med mitt lifs sista andedrag. Med dessa ord tryckte Renaud hjertligt sin dibroders hand.