Göteborgsposten – 4 juni 1866, sida 2

— — —— Från Utlandet. Vi äro nu i stånd att meddela de noter, genom hvilka Ryssland, England och Frankrike inbjudit det tyska förbundet att deltaga i pariserkongressen, hvilka noter naturligen tullt öfverensstämma med dem, som rillsändts Österrike, Italien och Preussen. De äro undertecknade at frih. v. Ungern-Sternberg. sir Alexander Malet och grefve v. Reculot, så som nämnda trenne makters gesandter vid förbundsdagen, daterade d. 27 och resp. 28 Maj samt lyda nästan identiskt sålunda: Undertecknad etc. har af sin regering erhållit i uppdrag, att låta följande meddelande komma till den höga församlingens kunskap. Den tvist, som utbrutit mellan Österrike och Preussen angående den slesvigholsteinska frågan, serhåller med hvarje dag ett mera hotande omfång och) blir för Europa föremål för allvarliga farhågor. Den allmänna meningen är mycket oroad genom utsigten till ett krig, vid hvilket så många intressen komma med i fråga. (De inom parentes satta orden saknas alldeles i den Iranska depeschen!) De trenne neutrala stormakterna (Frankrike, Storbritanien och RysslandJ skulle sjelfva icke utan oro licke med likgiltighet — heter det i den ryska depeschenJ se för sina ögon möjligheten af en väpnåd kamp mellan stater, till hvilka de stå i lika vänskapslörhållanden. De mest trängande skäl föranleda sem, att söka utfinna de medel, genom hvilka faran kan afvärjas. De trenne makterna hafva i samma fredens och försoningens anda rådgjort derom, och sedau de sinsemellan utbytt sina meningar, halva de blifvit eniga om, att till gemensamma öfverläggningar inbjuda de regeringar, hvilka äro invecklade eller kunna invecklas i striden, nemligen Österrike, Preussen, Italien och Tyska Förbundet. Föremålet för dessa öfverläggningar ligger i öppen dag. Det gäller i fredens iutresse, att på diplomatisk väg lösa frågan om Elbhertigdömena, den italienska stridsfrågan och slutligen frågan om tyska förbundseformen, så vidt densamma skulle kunna inverka på den europeiska jemnvigten. Om det durchlauchtigste tyska förbundet (den engelska depeschen säger: om de regeringar, till hvilka denna uppmaning utgår, densammaj! bifaller, såsom de trenne neutrala makterna hoppas, skulle dess befullmäktigade ombud kunna i Paris förena sig med Storbritanniens, Frankrikes och Rysslands ombud. Hvad angår tidpunkten för sammankomsten, vore det önskvärdt, att densamma utsattes så snart som möjligt. De genom den nuvarande krisen uppväckta farhågorna kunna ej häfvas tids nog och en säkerhetsborgen erbjudas det oroliga Europa. Förhandlingarne skola hafva desto mera utsigt till framgång, om de icke störas genom vapenbuller och den militära hederskänslans retligbeter. Kejsarens regering (IIannes britanniska Majestäts) hyser den förtröstan, att vid antagandet af de trenne hofvens förslag de makter, som nu sysselsätta sig med krigsrustningar, skola visa sig hugade, att halla inne dermed, äfven om de skulle hysa någon tvekan att ställa sina stridskrafter åter på krigsfot. Slutet i den franska och i den ryska depeschen lyder sålunda: Kejsarens regering afvaktar med uppriktig sorg Jet beslut, som tyska Förbundet skall fatta. Undertecknad bar den äran, att bedja h. ex. herr baron v. Käbeck, österrikisk gesandt och president vid den tyska förbundsdagen, tillställa den höga församlingen de trenne neutrala makternas inbjudning och emottaga försäkringen om hans högaktning. Den engelska depeschen slutar deremot sålunda: I det undertecknad har äran att, i förening med deras excellenser representanterna för Frankrike och Ryssland, uppmana den höga förbundsdagen, att afsända en fullmäktig till deltagande i de öfverläggningar, som skola ega rum i Paris, måste han gifva uttryck åt H:s brit. Maj:ts djupt kända hopp, att förslaget må upptagas gynnsamt al det tyska förbundets — V ENA SRA So —