Göteborgsposten – 30 maj 1866, sida 1

— SSL om än icke den vidsträcktaste på Djurgården. Det inre af byggnaden är ändå praktfullare än det yttre. Byström fyllde den med sina egna och andra mästares konstverk. Det säges, att han på byggnaden och dess innehåll uppoffrade mer än en half million rdr och i det närmaste hela sin förmögenhet. Man trodde sig veta att Byström egentligen byggt villan på det den skulle blifva ett evärdeligt museum för hans konstverk och i hopp om att konung Carl Johan skulle köpa villan med dess dyrbara innehåll, ty Byström var också litet köpman. Men utgiften öfversteg konungens starkt medtagna tillgångar, äfven konung Oscars, och då Byström dog måste först större delen af hans samlingar och sedan villan säljas. Den senare köptessförst af prof. Molin, sedan af vinhandlare Cederlund, derelter af dennes son, så af hv W. Davidson till Hasselbacken (ursäkta detta lilla tall. men jag anser honom dertill vida mera berättigad än hrr Drake till Hagelsrum, Stråle till Ekna, Wrede till Elimö, Wrangel till Lindeberg o. 8. v. possessioner som för längesedan gått ur familjen.) Hr Davidson är en praktisk man och han ernade använda villan till sommarboningar åt rika Stockholmstamiljer, hvarföre flera cloison-väggar mera beqvämt än konstnärligt anbringades, för att åstadkomma särskilda lägenheter. I några rum insattes äfven små köksspisar, ty menniskorna lefva ju ej blott af den vackra utsigten. Men så kom hr Hammer. IIan egde visserligen förut en respektabel samling af stenhus på olika trakter inom hufvudstaden, som ger honom mycken sysselsättning, dock, ett hus till kunde han gerna köpa, och straxt blef handel uppgjord om Byströms villa för 164,000 rdr. Dit har han nu flyttat en del af sina samlingar, sedan han med mycken pietet återställt villans inredning i dess primitiva skick. Han har inköpt flera af Byströms arbeten och hoppas kunna öka denna samling. Han är en man med mycken smak, stor caprit darrangement. och derföre har han, utan att öfverlasta rummen med konstsaker och kuriosa, begagnat hvarje plats för något, som ådrager sig åskådarens intresse. Der finnas konstsaker ej blott af högt värde, utan sådana, som nästan äro uniqua, och äfven derigenom värderas ganska högt. I konsten att upptäcka sådana och att göra dem fala är hr Hammer en mästare al första ordningen. Der finhas i hans samlingar artiklar till den grad sällsynta, att man är böjd fråga: huru har han kunnat få köpa dem? Se här t. ex. ett större mahognyschatull, som innehåller en subtil litografisk handpress med alla erforderliga verktyg; man ser att den varit) begagnad. På en vidfästad etikett står att: läsa: Har tillhört konung Oscar I och af): honom såsom kronprins begagnad. Så är ock verkligen förhållandet. Man känner att denne furste ej blott graverade i sten, utan i: ätven sjelf producerade åtskilliga stentryck, till förströelse under den långa tid, som Öarl II Johan ej tillät den blifvande efterträdaren ens!: att tänka på regeringsärender. På ett antikt Ji skritbord står en tvåarmad silfverljusstakel med en skärm föreställande en vy at Rosen-Ås dals lustslott. Den har tillhört Carl Johan. Der finnas ock en mängd saker som tillhört su drottning Desideria. I ett glasskåp förvaras en mängd auto-Js grafer; deribland flera af Svedenborg, hvilka se engelsmännen skulle vilja betala med ett)c enormt pris, af Madame Catalani o. s. v. ling ordnar och medaljer: de förra se så frestande ut, ty de äro ännu fullt brukbara och de ha alla tillhört celebra personer. Men en liten guldmedalj med ögla — I den har således varit atsedd att bäras på brö-i stet — förtjenar särskild uppmärksamhet. Pre o geln föreställer Pio Nono. Den är skänkt arss nonom egenhändigt till prof. P. A. Munch, b men aldrig at honom buren. Gäfvan gjordes för att betyga påfvens välbehag öfver Munchs härdiga forskningar i Vaticanens manuskriptsamlingar, efter materialier till Nordens reformationshistoria, således just rörande den peiod då påfvedömet dukade under i Norden. t låfvans materiella värde var ringa — me-s laljen väger blott några få dukater — men e len hedrar i alla fall påfvens aktning för en d ärd kättare. Ett konstverk finnes, och numera oskiljäktigt förenadt med villan, hvilket kanske är e less största dyrbarhet, derför att det är det f nda i sitt slag. Till bård omkring det öfra o salleriet (vid pass 30 alnar) äro nemligen ori8 inalleckningarne till Hjalmar Mörners -Card teaval di Roma använda. Byström hade köpt r lem af Mörner i Rom, der denne ofta trycko es af penningebekymmer. Dessa teckningar, d ler hvarje figur är ett mästerstycke af snille, fi ch humor, blefvo stuckna i koppar, men en-y ast några få exemplar togos, hvilka sedan so olorerades dels af Mörner sjelf och dels uner hans tillsyn. Ett komplett exemplar, och oloreradt af Mörner sjelf, har hr IIammerm SA bb)