Göteborgsposten – 30 maj 1866, sida 1

(Göteborg. Tr Hr Hammer öppnade Villa Byström för allmänheten Annandag Pingst. Den var til trängsel besökt och entrepriset, endast 50 öre är ju alls icke afskräckande? En förfärligare olyckshändelse än den son uppkom här genom katolska kyrktornsbyggna dens instörtande, har ej så vidt man känner inträffat i hufvudstaden. Den har också til sina minsta detaljer utgjort allmänna samtals ämnet under flera dagar. Egentliga anlednin gen till denna tornbyggnad är ganska kuriös Vicarius Apostolius Studach, som för sin osant liga lärdom åtnjuter stor aktning, lärer redar för flera år sedan kunnat blifva kardinal, mer har undanbedt sig den äran, under antagande att denna utmärkelse icke skulle väl upptagas kanske klandras i Sverige, der han trits såvå och der han vill sluta sina dsgar. För att nu bereda honom en inom katolska kyrkan värderad utmärkelse — hans rang lärer berättiga honom till att få tjenstgöra i en katedral — så beslöt församlingen att förse sin kyrka här med en tornbyggnad. Så berättas åtminstone. Till heder för den här rådande toleransen — den var för några år sedan ännu på långt när ej så stor som nu — har jag icke hört någon klandra att tornbyggnaden uppfördes, alla beklaga dock att den så tragiskt skulle afbrytas, så nära sin fullbordan. Katolska församlingens ledamöter göra allt hvad i deras förmåga står för att lindra de olyckligas lidanden. Enkedrottningen, som ömmar för alla behöfvande, har besökt de sårade på lasarettet, talat med och tröstat alla. Om deras familjers ställning äfvensom om de dödas enkor och barn har äfven enkedrottningen gjort sig noga underrättad, och tillsagt att hon skall besöka dem. En episod kan jag ej underlåta att omtala. Den vittnar om en qvinnas ur arbetsklassen kärlek och själsstyrka. Hustrun till muraren Sjöholm hade besökt sin man för att gifva honom middag, men i ett ärende aflägsnat sig kort förrän tornet rasade. Ryktet om olyckan spridde sig ögonblickligt i staden, det nådde äfven henne och hon skyndade åter till stället för att få reda på mannen. Med förtviflans mod biträdde hon vid arbetet med tegelmassornas bortskaffande. Den ene döde eller lemlästade efter den andre drogs fram, men ej hennes man. Den ena timman gick efter den andra. Stel af köld, förtviflan och ansträngning dignade hon ned på en stenhop, med blicken fästad på den förfärliga stenhögen ur hvilken hon alltjemt väntade att få se sin man gräfvas upp. Natten förgick under samma qval. Man respekterade hennes sorg och tillät henne vara qvar. Man svepte omkring henne en kappa. En herre — hon vet ej hvem det var — fick reda på hennes bostad och begaf sig dit för att bedja en af grannarne se till hennes sjuke son, en gosse på fem år. Några fattiga familjer hade redan täflat om att vårda honom. Det blef dager, men mannen påträffades ej, deremot liket efter en hans kamrat, som hade bott tillhopa med honom. Hela förmiddagen gick. Hon ötvergaf ej sin plats. En familj som bodde i huset midt emot kyrkan hade några gånger bjudit henne föda, men hon förmådde endast dricka litet vatten. Det blef middag, och först vid sextiden uppgräfdes bland andra ett lik, som den arma hustrun igenkände vara hennes mans. Hon återfick med ens hela sin kraft. En bår anskaffades, och på den lades de begge liken Åsom hon rådde om?; de buros till hennes boning, och der började hon senast biträdd af hjelpsamma grannar att tillrusta den sista svepningen. Jag besökte den irma enkan i går — en ung, vacker qvinna, med pregeln af den djupaste sorg, men ännu kraftfull — om jag blott kunde få gråta, sade hon med en röst som skar mig i hjertat. Sjelfva kyrkan vid hvars ena gafvel tornet skulle uppförts har genom dettas nedstörande blifvit så skadad, att äfven den lärer skola nedrifvas, ny grund läggas och på den m ny kyrka uppföras. Under tiden kommer len katolska försanilingens gudstjenst avt hålas i Reformerta kyrkan belägen vid Stora Nygatan. Det är naturligt att olika uppgilter, rätare sagdt gissningar, förekomma rörande anedningen will olyckan. Men de mest sakkunliga äro ense om att grunden icke varit tilläckligt stark för den tunga byggnaden — en mständighet som dock ingen at de byggmätare som erbjudit sig att utföra byggnadsaretet synes hafva tagit i beräkning. ; Göran. Göteborg d. 2. rå