Göteborgsposten – 30 maj 1866, sida 1

För c:a semtio år sedan byggde en rik grosshandlare åt sig en sommarbostad ute på Djurgården. Endast i ett fall var han uppåtsträfvande: han ville bo högt upp i luften och han anlade derföre sin bostad på en hög och kal bergkulle, men som dominerade en vidsträckt och herrlig utsigt. Han lät föra upp jord på bergkullen för de träd och buskväxter, som der skulle planteras. Och man sade: endast en stenrik man kan så slösa med pengar. Man kunde ej föreställa sig, att en man, som gjorde i bränvin och bräder, hade skönhetssinne, och derföre kallades stället, och heter så än i dag, Burgmans såfänga. Det är nu vid jemförelsen med alla de andra villorna på Djurgården som Burgmans villa förlorat alla anspråk på fåfänga, så anspråkslös, så tarflig är den, trots all den olje