Göteborgsposten – 30 maj 1866, sida 1

Minton, i sitt åkdon. Fastän läkarne mer än de flesta andra ständigt erinras derom att litvet hänger på en träd!, så kunna de — och minst de som redan samlat sig en betydlig förmögenhet — ej så lätt med lugn fördraga att döden så der plötsligt gör besök äfven ibland dem. Nu hafva företrädesvis dessa lyckans gunstlingar gripits af en panik Isynnerhet några af dem ha räknat ut, att det myckna gåendet i långa trappor åstadkommer anevrismer, att hjertat blir för fullt — af blod, och att d:r Mintons lit derigenom szå plötsligt, och till stor sorg för många lidande varelser, utslocknade. Jag känner lä kare som derföre numera visa en bestämd obenägenhet att besöka sådana sjuka som bo högre upp än två trappor. De högre uppsatta — i trappväg — få lof att anlita de yngre läkarne, som ännu icke samlat sig något kapital och som derföre villigt vandra upp både tre och fyra trappor till patienter, som i regeln betala mindre arfvode ju högre mot takåsen deras bostad är belägen. När dessa läkare genom de fattigas tacksamhet och loflord vunnit ryktbarhet och praktik hos patienterna en och två trappor upp, der tacksamTheten blir mera klingande och hvarmed ett tillräckligt kapital bildats, så upptäcka dessa läkare hos sig sjelfva anevrismer af så betänkslig art att de ej gerna vidare hylla den prosgressiva trappmetoden, utan öfverlåta då densammas bearbetande åt de yngre läkarne som hvarken ha känning af utvidgningar i hjertat seller i plånboken. Månne edra läsare kunna föreställa sig latt en tryckpress — detta redskap, som varit och som skall bli roten och upphotvet till så I mycket ondt, påstå de reaktionära, de konsservativa och alla förskräckta — att en tryckpress, säger jag, kan erbjuda stoff för en liten roman? De antaga troligen att den endast mekaniskt kan åstadkomma romaner. Men jag kan för dem omtala en ganska intressant tryckpress, en press, som verksamt ingripit i vår nyare historia, och som derföre är af en viss märkvärdighet. Ludvig Filip, fransmännens konung, hade i ej ringa mån tryckpressen och isynnerhet tidningspressen att tacka för sin upphöjelse på konungatronen. Men med åren växte tidningspressen honom öfver hufvudet. Den vållade honom stor förtret, och han visste ingen bättre råd än att beherrska tidningspressen med en sådan som uteslutande stod till hans disposition. Hos mekanikern Gaveaux beställde han derföre en sådan. Konungen skulle betala både den och de tjenstaktiga personer, hvilka enligt den f. d. demokratens föreskrifter skulle bekämpa demokratiens hydra. Men så kom Februarirevolutionen emellan. Ludvig Filip måste för alltid lemna Frankrike, den der tryckpressen blef qvar och utbjöds till salu. Vid den tiden kom hr L. J. Hierta, Aftonbladsfursten, till Paris. Hans furstedöme hade så betydligt ökats, att hans trogna undersåter fordrade en tidning med större format och flera spalter än förr. Hr Hierta tillhörde ej dessa furstars antal, som trotsade folkets röst, då den på ett älskvärdt sätt gaf sig tillkänna. Hr Hierta köpte till ett ovanligt högt pris den af f. d. konungen beställda tryckpressen och förde den till Stockholm. I sammanhang dermed anskaffades för denna press en ångmaskin, den första här, om jag ej misstager mig, för sådant ändamål. Derefter trycktes Aftonbladet i flera år på den f. d. kungliga snällpressen; den fullgjorde nu villigt sitt arbete i demokratiens tjenst. Men så fordrade allmänheten att Aftonbladet skulle utkomma i större format, och då anskaffade dess egare 1863 en ändå större snällpress, N:r 581 i ordningen, från den Eickhoffska maskinfabriken i Köpenhamn. Denna press drefs ett par år med tvenne kolorikmaskiner; men dessa voro stundom stationära till lynnet, hvilket ej kunde fördragas af en redaktion, som hyllar det jem na framåtskridandet; de fingo vika till grannarnes stora glädje — för en ångmaskin, ett mästerstycke från hr Lindbergs faktori i Köping. Emellertid hade den äldre snällpressen, Ludvig Filips, stått overksam, som reservpress. Nu har hr Rudolf Wall köpt den för sin tidning, och det blir ej hans utan allmänhetens fel, i fall Dagens Nyheter icke utgår i 100,000 exemplar fyra gånger om dagen, ty icke skola mer och mindre färska nyheter saknas. Kom nu och säg att i en tidningspress icke äfven kan ligga stoff till en roman. Skall jag våga att ännu en gång orda om den Byström-Hammerska Villan på Djurgården? Jag vill på försök göra så, ty det kan ej gå mig värre än att ni använder den rysk-finska censur-borsten, väl doppad i svartsvartaste trycksvärta. För c:a temtio år sedan byggde en rik grosshandlare åt sig en sommarbostad ute på Djurgården. Endast i ett fall var han uppåtsträfvande: han ville bo högt upp i luften och han anlade derföre sin bostad på en hög och kal bergkulle, men som dominerade en vidsträckt och herrlio teft Han 151 grana