Göteborgsposten – 30 maj 1866, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 28 Maj. Till att börja med får jag rätta ett misstag i mitt förra bref. Jag uppgat nemligen då, att d:r Börjesson var den siste fosforisten. Jag hade bort säga den näst siste, ty prosten Afzelius, den celebre författaren till -Svenska folkets Sagohäfsder, är noga räknadt den siste fosforisten, och fastän hunnen till en hög ålder, nära åttiotalet, ännu ganska kry, med stor arbetsförmåga och en liflig fantasi. Då jag emellertid äfven började detta bref med att orda om en bortgången kyrkans tjenare, så torde det tillåtas mig omnämna en annan sådan och tillika gammal riksdagsman som plötsligen aflidit här, nemligen prosten Tegnr, kyrkoherde i Fellingsbro. Någon särdeles framstående man var han väl icke, om ej genom det namn han bar och slägtskapen med den store skalden; men han ansågs i presteståndet benägen de liberala ideerna, och skulle derföre varit af ståndsbröderns illa sedd, om han ej derjemte varit särdeles human och sällan blandat sig i debatterna. På grund af en ganska egendomlig omständighet blef han i ordets hela bemärkelse öfverraskad med Vasa-plaquen vid n. v. konungens kröning. Förhållandet var, att vederbörande särdeles gerna vid nyssnämde tillfälle, då en så ofantlig mängd vedermälen af den kungliga bevågenheten utdelades, skulle velat kreera prosten Berlin från Skåne till teologie doktor, dock ingalunda derföre att han i något hänseende var en utmärkt prest, utan emedan han var en utmärkt habil ledamot i statsutskottet, der han under flera riksdagar bröt ett oräkneligt antal lansar med rådman Björck och de öfriga prutkoltvarne. Men biskop Thomander hade icke uppfört Berlins namn på sitt underdåniga förslag till teologie doktorskandidater inom Lunds stift. Prosten Berlin, som var en energisk man, beslöt då att sjelf tala med Thomander om saken, och lät honom oförbehållsamt veta det höga vederbörande önskade Berlins uppförande på kandidatlistan. — låter sig icke göra, svarade Thomander skrattande; men gerna skall jag föreslå dig till hedersledamot i landtbruksakademien, ty man säger att du varit on af Skånes skickligaste bränvinsbrännare, Och dervid blef det. Men någon belöning måste tilldelas Berlin. Vasa-plaquen erbjöds honom som godtgörelse, och den mottog han, men för att ej bli den ende i presteståndet som erhöll denna utmärkelse, så föreslog han rosten Tegner dertill äfven, och så blefvo vegge kommendörer af Vasa-orden. Någon egentlig penningekris, eller sinaniell panik, har ej här förmärkts, värd att omala. Men deremot uppkom bär en ganska