Göteborgsposten – 23 maj 1866, sida 2

illojala hållning som den provisoriska regeringen i Bucharest visade, sjelf utnämna en hospodar och dekretera dennes tillsättande tills I vidare, hviiket förslag derefter äfven af konsgrossen antogs. Samtidigt härmed underrätstas man om, att prinsen af Hohenzollern ej allenast antagit furstevalet, utan äfven redan I befinner sig på Walachiets område, der han naturligen gentemot konferensmakterna skall åberopa sig på folkets val, mot hvilket Frankrike svårligen enligt sina uttalade politiska principer skall kunna göra några invänningar. För Ryssland skulle Donaufurstendömenas indragande under Österrike varit en nagel i ögat, ty detta är dock vida mäktigare än det sjuka Turkiet och skulle ej tillåtit några ryska stämplingar derstädes. För Bismarck var det af vigt att denna möjlighet för en ötverenskommelse mellan Österrike och Italien afskars — och af dessa dubbla anledningar har den tyske prinsen skyndat till Donaufurstendömena, der han ovilkorligen måste öka det beklagansvärda europeiska imbroglio som redan råder. Den nya kongressen skall svårligen kunna undgå att få äfven denna fråga på tapeten och i den komma de olika makterna alls icke öfverens, så att kengressens olyckliga öde derför är ganska lätt att förutspå. Man kan af dessa anledningar ej undra öfver att franska krigsministeriet börjar ifrigt bereda sig till mötande af eventualiteter. Under det armåintendenturen låter på det sorgkilligaste undersöka alla armöförrådernas tillstånd, erhöllo häromdagen styrelserna för Ostbanan samt Paris-Lyon-Medelhafsbanan be stämd tillsägelse att samla alla tillgängliga transportmedel å bangårdarne i Paris, på det de i nödfall genast måtte vara till hands. Krigsministeriet har derjemte hos en leverantör beställt 200,000 skor för infanterisoldater och 55,000 stöflor för kavallerister. hvilka alla skola inom 3 till 4 veckor aflemnas. Krigsministern marskalk Randon har ätvenledes hos sig emottagit egarne af de stora skrädderiverkstäderna, hrr Dusantey och Renard, för att med dem ingå öfverenskommelse om att de genast skola lemna bestämda klädespersedlar. I kanongjuteriet i Douai är man natt och dag sysselsatt med törtärdigandet at stålkanoner. Mellan Preussen och Italien skall nu ett alliansfördrag hafva afslutats, för att de båda makterna skola kunna gemensamt möta de händelser som kunna inträffa, om kongressen upplöses utan något resultat och ett krig med Osterrike skulle bli ovilkorligt. Dock kommer Italien icke att angripa. Fördraget skall börja med orden: Pour assurer la paix de )Europe. Köln. Zeit. har återigen sändt sin militärkorresp. till Österrike och han skritver från Salzburg d. 17 d:s följande märkliga bref: Om hvilka medel man nu tillgriper i Österrike, för att höja krigslusten, har jag blifvit öfvertygad, i det jag i Söndags hörde en prest från predikstolen uppmana sin hjord att utrota protestantismen i hela Tyskland och återställa den enda saliggörande kyrkan. De intryck, jag nu emottagit på min rundresa 1 kejsarstaten, i Prag, Olmätz, Wicn, Gratz, Pesth, Krakau och Salzburg, äro verkligen fruktansvärda. Alla racehatets, våldets, religionsoenighetens och penninggirighetens lidelser upphetsas nu i Österrike mot Preussen. Till czeckerna och polackarne säger man, att det gäller att besegra de hatade tyskarne, till de ultramontana tyrolarne och salzburgarne, att de lutherska kättarne måste utrotas, till proletärerna i Wien och andra stora städer, att de skola återhemta det förlorade silfvermyntet från Preussen, som scdan 20 år tillbaka stulit det från österrikarne. Kriget är oundvikligt, och om i Berlin nu Twesten, Virchow, Waldeck eller hvilken annan som helst utom Bismarck vore minister, måste Preussen kämpa på lif och död eller ock utan motstånd underkasta sig den österrikiska suprematien och de djupaste förödmjukelser. Jag är, såsom redaktionen kan intyga, ej preussare, utan en fri i hvarje hänscende fullt sjelfständig nordtysk, som det personligen kan vara likgiltigt hvilket parti som segrar i detta krig, men i vår tyska bildnings, hyfsnings och frihets intresse beder jag alla tyskar att nu samlas kring den preussiska fanan mot dessa vilda folk, som Österrike i fanatiskt raseri hetsar emot oss. Segrar nu Österrike och komma kroatiska besättningar till våra tyska städer, skulle vi upplefva en reaktionstid, vår tyska bildning och kulturs undergång. Då skulle i Tyskland samma förhållanden inträda som det olyckliga Italien måste upplefva från 1815 till 1959, då österrikiska trupper höllo nästan alla italienska städer besatta och österrikisk despotism rådde öfverallt. Jag beder alla någorlunda sjelfständiga tyska tidningar, att upptaga denna artikel, som är skrifven i rent tyskt intresse Jag tillhör i sanning icke Bismarcks parti, men nu gäller det ej att tvista, utan manligt samlas kring den enda fana, som vill skydda oss för kroatiska horder. De tyska Mellanstaternas ombud ha visat en undfallenhet vid sitt senaste möte i Bamberg, hvilken angifver, att de bäfva tillbaka för Preussens hämnd. De ha beslutat nu endas uppträda — som medlare och att fråga de båda tyska stormakterna om hvilka vilkor de uppställa för sin afväpning. Man kan om Nellanstaters uppträdande nu säga, och med skäl, att berget födde en råtta. Vv Den preussiska armåen kostar nu för — —Ö Dn — — — —