Göteborgsposten – 23 maj 1866, sida 2

än att alltför varmt omfatta mina intressen; men han har aldrig glömt den lydnad han är er skyldig och hans förlängda fängelsestraff är mycket strängt. Jag hoppas att E. M:t skall göra slut derpå ... — Hvilken säkerhet erbjuder ni mig för er undergifvenhet? frågade konungen utan att besvara sin brors ord. — Det är just detta jag ville säga ers Majestät sedan jag utbedt nåd för M. M. de Vendöme, och framför allt för M. de Francheterre, som i dessa dagar blifvit satt i fängelse utan synbart skäl. — Godt! yttrade konungen tvärt. Men detta bevis, som ni inom en vecka skall lemna far jag ju ej förklaring på! En synbar otålighet tecknade sig i konungens ansigte. — Ännu ett ord, — Sire M. M.de Puylaurens, de Rochefort, alla mina vänner med ett ord, äro frånvarande, tillåt mig då att visa mig vara deras försvarare så pass mycket, att jag utbeder mig E. M:ts mildhet. Hvad beträffar grefve de Chalais ... — Tala ej med mig om honom! utropade konungen häftigt; han hade i så hög grad vunnit min nåd, att hans förräderi är oförlåtligt. Det har i mitt hjerta öppnat ett djupt sår, hvilket blott kan läkas genom blod. Ludvig XIII:es ansigte sammandrogs då han yttrade dessa ord. — Nej, Sire, återtog Gaston, Gud skall ingifva er bättre tankar och ni skall ha förbarmande då jag anropar