Göteborgsposten – 23 maj 1866, sida 1

— Åh! yttrade grefven, listan är ej lång; men tror ni, att det precist är frågan om en af dem. — Tror ni å er sida, att m:lle de Tourville hade nog. ringa dygd för att tåla den förstkommandes kärlek? — Nej visst icke. — Jag för min del är öfvertygad om att Jeanne ingått något hemligt giftermål med en adelsman, hvilket förmögenhetsförhållanden eller andra skäl hindrat att bekantgöra. Att hon skulle ha fallit som en lättsinnig qvinna kan jag omöjligt föreställa mig. Grefvo de Valencs bekräftade med en rörelse på hufvudet denna åsigt. — Iåtom oss då tänka efter, fortfor markisen, hvilka adelsmän som på den nyss omtalade daton besökte min fars slott. Hrr Cadenct, de Lombly och de Mareuil voro rika och kunde öppet begära Jeannes hand; M. dEsparac och de Lussan voro gifta, M. dAr ignae var fattig ... — Men han var mörklagd såsom sydlänningar i allmänhet, ty han var från södra Frankrike. — Låtom oss då söka vidare, återtog markisen hvars blick ej lemnade grefvens ansigte. — Må vara, svarade denne och började åter samla sina minnen. Under några minuter herrskade fullkomlig tystnad emellan dem. — Huru jag än söker, sade grefven, kan jag ej erinra mig att andra adelsmän än de jag nu uppräknat besökte M. de Tourville. — Förlåt! utropade markisen lifligt, ni glömmer två.