att erkänna bolagets förtjenster. Rättvisan har visserligen kommit sent, men den har dock kommit. Under de plena, som stånden hållit dagarne näst före Pingst har för öfrigt intet märkligare ämne förehafts, om man ej dertill vill räkna kapten v. Franckens på riddarhuset väckta och af adeln antagna förslag att inbjuda bondeståndet till att deltaga i adelns beslut om pension till komminister Igaells enka. Bondeståndet har för sitt beslut i den na fråga lidit så mycken smälek, att denna inbjudning torde med begärlighet antagas af ståndet för att reparera en åtgärd, på hvilken man kan tillämpa det kända ordspråket: den är värre än ett fel, den är en dumhet. Men å andra sidan är det icke alls sällsynt, att det hedervärda ståndet, för att anses handla konseqvent, vidhåller beslut som för ingen del vittna om snillrikhet.