Göteborgsposten – 16 maj 1866, sida 1

dReud; 101 Bl dGraFA ch: (111Täunad BMI MIM Pt Bref från Amerika. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). New-York d. 20 April 1866.) Härmed har jag nöjet öfverlemna mitt första bref till Red. af Göteborgs-Posten, sasom dess korrespondent från ÅNya Verlden, dit så mängas håg står, för att söka den väg till lycka och framgång, som af en eller annan orsak blifvit stängd för dem i fäderneslandet. Förhållandena härstädes äro icke på något sätt så, som man vanligen föreställer sig dem hemma i Sverige. De flesta tro, att blott de sätta sin fot på Amerikas jord, så hafva de gjort sin lycka, men det är långt derifrån; ofta är fallet att invaudrare hit få genomgå öden, som de aldrig kunnat ana, dock beror det i de flesta fall på dem sjelfva att bereda sin framgång. Jag har många gånger hemma i Sverige läst bref och uppsatser härifrån om förhållanden härstädes, men genom den lilla erfarenhet jag vunnit här finner jag dem nu vara ofullständiga eller icke fullt sanningsenliga; jag hoppas derföre att det skall blifva af intresse för mina landsmän att genom mig erhålla noggranna och tillförlitliga underrättelser om ställningar och förhållanden, grundade dels på egen erfarenhet och dels på upplysningar af aktningsvärda landsmän, som vistats här i landet en följd af år och under deuna tid förvärfvat sig allmän aktning och förtroende. Det bästa och säkraste kapital en emigrant kan medföra hit är kännedom i landets språk, engelskan ; ty första frågan då man söker någon sysselsättning af hvad namn som helst är denna: can you speak Enqlish; besvaras denna fråga med nej, så skakar umerikanaren vanligen på hufvudet, ty oaktadt han sjelt nästan föraktar att lära sig andra nationers språk, fordrar han att alla andra skola kunna tala hans. För den starke arbetaren, som kan och vill förrätta hvad arbete som helst, äfvensom för den som kunnig i ett godt handtverk, är det dock icke la arbete, dock har han naturligtvis många obehagligheter att utstå tillfölje deraf att han icke kan meddela sig med sina förmån eller kamrater, äfven faller det af sig sjelf att han erhåller mindre aflöning. Svensken är i allmänhet omtyckt här, och föredrages vanligen af amerikanaren framför andra utländningar, ty de äro kända för duglighet och arbetsamhet. De handtverkare hvilka bäst hafva sin utkomst här äro fortepianomakare, snickare, guldsmeder och urmakare. Deras inkomster variera från 12 till 25 dollars i veckan, allt efter som de äro skickliga i sina handtverk. All aflöning och all betalning sker uti pappersdollars; guld ser man sällan eller aldrig uti allmänna rörelsen. För närvarande står guldet c:a 25 proc. högre än pappersdollarn, men det går nästan dagligen ned, och man hoppas att snart skall pappersoch gulddollarn vara lika. Nuvarande vanliga aflöningen för en dagakarl i staden är 13 a 2 dollars om dagen, och för dem som arbeta i jorden på landet häromkring 1 d:r om dagen samt allting fritt. Vanliga arbetstiden på alla verkstäder är från kl. 7 på morgonen till kl. 12 midd., på en del ställen middagsrast till kl. half 1, på andra till kl. 1, derester arbetas till kl. 6; således är arbetstiden 10 timmar, men denna tid anser arbetaren för lång, och här väntas inom månadens slut att arbetare göra strike för att få arbetstiden inskränkt till endast 8 timmar. Apropos strike, så existerar sådan här sedan 8 dagar tillbaka bland kuskarne som köra jernvägsvagnarne, eller såsom de här kallas 4 Cars. Kuskarne fordra nemligen 3 dollars pr dag istället för 2 dollars som de nu hafva; denna förhöjning vilja bolagen icke ingå på, ehuru allmänhetens omdöme är att kuskarne väl förtjena denna aflöning, då de äro sysselsatte ifrån kl. 6 på morgonen till sent på natten och bolagen förtjena mycket penningar på denna affär. Denna strike är ett stort streck i räkningen för alla trafikerande, ty de måste nu fiuna sig vid att tillryggalägga långa sträckor till fots, eller också betala flera dollars för en hyrvagn till samma ställe, dit de eljest befordras med en Car för 6 cent. De få Cars som äro i gång äro åtlöljda af beväpnade polismän, af fruktan för de gamla kuskarne. Alla lefnadskostnader äro här ofantligt mycket dyrare nu än förr, men detta oaktadt äro aflöningarne uti alla brancher icke förhöjda; många och erfarna personer förespå ett dåligt år för Amerika, ty skatterna äro alldeles ofantligt höga, och nya skatter tillkomma nästan hvarje vecka, för att kunna betala de oerhörda krigskostnaderna. Så t. ex skola från d. 1 Maj alla egare af hoteller och värdshus betala en ganska hög årlig skatt, för att få behålla sina rättighetor att utskänka spirituosa. Oaktadt de dåliga tiderna här, tilltager invandringen hit i en förvånande grad. Enligt officiella uppgifter anlände under innev. år från d. 1 Jan. till d. 11 April 35,640 emigranter, och från d. 11 till d. 18 ) Införandet i tidningen fördröjdt genom brisande utrymme. G.-P:s red.