Göteborgsposten – 16 maj 1866, sida 1

ee Ä2 aget synes förtjena uppmuntran, hvarför jag velat fäta eder uppmärksamhet derpå. För dem, som tänka taga sig en liten Köpensamnstur och Åmoro sig här några dagar i all Roighed-, kan ett af bokhandlare Levy utgifvet daglad komma till pass, neml. -General Program, som ir ett slags vägvisare för förlustelser och innehåller oDlakater och programmer till teatrar, tivolier, ölhaler o. s. v. Troligen erinrar ni er älven de båda underbarnen, systrarne Delepierre, hvilka för någon tid förvånade den skandinaviska Nordens större städer med sin utomordentliga talang som violinspelerskor. Den yngsta af dem bada, Julie, som isynnerhet tilldrog sig uppmärksamheten, säges nu hafva lör kort tid sedan med döden afgätt. Från konstutställningen på Charlottenborg berättas följande lilla muntrande anekdot: Då konung Christian stud och betraktade en bekant tafla at Constantin Hansen, föreställande den grundlagsstiftande riksforsamlingen, på hvilken man bl a. ser Hall, Monrad, Ploug 0. 8. v. i förgrunden, trängde en mycket beskäftig herre sig sram och sade, i det han hanfullt pekade på taflan: Ja, der ser E. Mt. dessa vigtiga herrar, som tro sig begripa allting. — Men det var ju ock för cu mycket viglig anledning de voro församlade, svaraue konungen, i det han vände sig om och gick, med detta dräpande svar tillstoppande munnen på den otidige kritikern. En sannan anekdot är denna, i hvilken kungen ingalunda var den dräpande: Häromdagen promenerade II. M konungen civilt klädd på Kastellvallen. Skiltvakten hejdade honom och, då han ej kände igen kungen, frågade han honom, om han hade det nodiga tillåtelsetecknet. Jag är kungen! löd svaret. — -Ja, det säga de allihop, då de icke ha något teckent, anmärkte den naive soldaten. Det förljudes icke, hvad konungen derefter gjorde. II. O Lumbys har återkommit från sin triumfresa i Tyskland och skall som vanligt i sommar anföra orkestern i konsertsaleu i Tivoli. Förf. Edm. Lobedantz är f. n. sysselsatt med att på tyska öfversätta Carl Andersens text till Gades nyaste stora tondikt Korssararne, hvilken, enligt hvad det berättas och om ej kriget kommer emellan, inom kort skall uppföras vid en af de så bekanta Gewannthaus-konserterna i Leipzig. Om man får tro alla rykten, som äro i omlopp ang. den k. teaterns personal, kan man med skäl frukta för, huru det till nästa säsong skall komma att se ut vid vår nationala scen. Nyrop begär afsked och vill bli skogsfogde; Schram begär afsked och vill kränkt lemna sitt sädernesland; Jastrau begär afsked, för att bli hofchef; och Phister begär afsked, för att draga sig tillbaka som landtbrukare. — EET