Göteborgsposten – 16 maj 1866, sida 1

Korrespondens från Köpenhamn. Den 13 Maj. Det är ju icke alls underligt, att vi med längtan och oro här följa händelsernas utveckling i Tyskland och ej utan glädje förnimma, att saken möjligen kan få den utgång, att det danska Slesvig återkommer till sin rätte egare. Emellertid ventileras på våra kafter och Ölstuer, i Studentföreningen och annorstädes, ej minst på våra tidningsbyråer, frågan om huru Danmark skall ställa sig gentemot ett möjligen uppflammande europeiskt krig. Några förmena, och det är väl de klokaste, att Danmark bör såväl som hela det öfriga Skandinavien förhålla sig afvaktande och först då den afgörande stunden kommer, i förening med Frankrike, fordra, att rätt och rättvisa, folkets vilja och den svages anspråk skola skipa det slutliga afgörandet. Tills dess må, såsom kejsar Napoleon skall ha yttrat, Österrike och Preussen gerna bryta halsen af sig. Då de väl gjort detta, äro de naturligen lättare att få tala ett ord med och äfven Tyskland möjligaro att bringa till räson. Julian Klaczko berättar, att en bildad och förnäm dame, som vågar tala fritt och ogeneradt med Europas statsmän, en gång under förliden höst tillsporde Preussens konseljpresident, om han icke ville snart göra slut på den eviunerliga striden om hertigdömena, hvilken gjorde henne alldeles uttråkad. Den uttråkar äfven mig!, svarade den syndige ministern, Åmen olyckligtvis är konungen alltför ärlig! Emot Bismarck tager jag mig friheten uppställa det gamla ordspråket: ärlighet varar längst, och derföre skola vi äfven få tillbaka Slesvig, derpå lita vi alla med förtröstan. Andra af våra politici tro att Frankrike och Preussen spela under samma täcke, att vi ej kunna lita på någon annan europeisk makt än Frankrike och att vi derför icke böra tillbakavisa ett anbud från Frankrike, äfven om det göres uuder det vilkor att vi skola knyta en allians med Preussen. Det är ännu hittills ett dåraktigt tal detta, ty Preussen, som är Rysslands allierade och går dess ärenden, kan icke vara Frankrikes bundsförvandt. Väntan bör således i alla händelser vara normen för våra politiska betraktelser. I Slesvig, och isynnerhet i Nordslesvig, är emellertid stämningen liflig, ty man har der blott en önskan: att bli qvitt tyskarne, en önskan, hvilken nu är desto starkare som de massor af skansarbetare, hvilka kommit till Dyppel, äro ett olidligt pack, som håller på att alldeles utplundra Sundevedsboerna. Efter det riksdagens thing i går slutat sina möten, uppläste i Folkethinget konseljpresidenten och i Landsthinget ministern för kyrkooch undervisningsväsendet ett kongl. öppet bref, hvarmed konungen, sedan riksdagen nu för andra gången antagit de hvilande grundlagsförslagen oförändrade, upplöser riksdagen, på det grundlagsförslagen må kunna framläggas till slutligt antagande för en genom nya val framgången riksdag. Geheimerådet Bluhme har under en längre tid legat sjuk, och har sjukdomen under senare tiden ta git en betänklig vändning. Vår kronprins har under sitt vistande i Paris varit ständigt föremål för omtal i de franska tidningarne, och pariser-journalen Figaro egnar äfvenledes i ett af sina nummer kronprinsen en artikel, hvilken i den för bladet egendomliga skämtande formen under rubriken Hamlet år 1866 visar, huru förf. till artikeln ser i andanom kronprinsen komma hem till Hclsingör och anställa filosofiska betraktelser öfver sin resa. Likasom Ophelias älskare försjönk i tankar, i det han fick fatt i skallen, så menar bladet, att den hemvände prinsen äfven skall bålla en monolog öfver det moderna Paris med en fotagrafi af en eller annan pariserkonstnär i handen. Från Wolff C:is annonsbyrå i Köpenhamn har utkommit en Blad-Fortegnelse med alfabetisk förteckning öfver alla de tidningar och tidskrilter, som utgifvas i de trenne skandinaviska länderna. Derjemte innehåller det lilla häftet en geografiskt ordnad förteckning öfver städerna i Sverige, Norge och Danmark med tillägg af deras antal innevånare, deras tidningar och dessas pris på annonser m. m. Före