Göteborgsposten – 7 maj 1866, sida 2

lafva god användning för sin flotta, alldenstund det genom dess hjelp kan utskicka en lel armökår på den långa kuststräckan melan Pos mynning och Ragusa, så att den kan ota en stor del af det österrikiska området ch med lätthet tränga in i Ungern. Osterrikes kuststräcka är ej väl bevakad, och man ror derför Italiens maritima rustningar gå ynnerhet ut på att hastigt hota Illyriens suster och sålunda föra kriget öfver på Österrikes eget område, midtibland den ungerska befolkningen, der den revolutivnära elden aldrig blifvit helt och hållet utsläckt. Österrike slår fortfarande på ett märkligt ätt på trumman mot Italien. Dock tyckes skrällen vara för stark, för att vara fullt allvarligt menad. Så uppfattar man verkligen fven i Preussen Österrikes besynnerliga håll-r ning och misstänker den vara i grunden rik-t tad mot Preussen, vare sig man dömer så afss ötvertygelse eller svepskäl. d Så läsa vi i den till preussiska regeringen nära stående Kreuzieitung: I Venctien försiggick d. 22, 23 och 24 Aprilindragningen af rekryter, permitterade och fjerde bataljonerna på det sätt, att myndigheterna hopsamlade de som skulle inställa sig dels direkte, dels genom patruller och derefter befordrade dem till Mantua och Verona 0. 8. v. Genom denna åtgärd ha sju italienska regementen satts på krigsfot, hvarje med sin fjerde bataljon, alltså 28 bataljoner, hvilka icke stå i Italien, och icke heller skola komma till användning mot italienarne. Af dessa regementen befinner sig ett i Wien, ett i Pressburg, ett i Linz, ett i Mainz och tre i Böhmen, alltså samtliga dessa trupper inom området för en tysk stridsplats. Vi-kunna ej förklara detta annorlunda, än att det för Österrike gäller, att under de förhandlingar, hvilka närmast förestå vid förbundet kanske äfven med Preussen rörande hertigdömena, att träda i spetsen för en stark krigsfärdig armG. Bör Preussen under sådana omständigheter låta förmå sig genom ölvertalningar och lredsförsäkringar att fullständigt afvähna? Från Troppan i den österrikiska delen af Schlesien meddelas ock under d. 2 d:s: -kegementet Kaiser N:o 1 och regementet Erkehertig Karl samt jägarebataljonen N:o 28 äro bebådade till inqvartering härstädes i morgon och tillsvidare. ERealskolan är stängd och gymnasiets tillslutande älven anbesalät. I båda dessa anstalters byggnader inqvartoras trupper. Ytterligare truppdepoter bildas i Böhmen, Mähren, och österrikiska Schlesien. Genom ordre af d. 30 April hafva de ända till tionde tjenstgöringsåret hemförlofvade inkallats till tjenstgöring äfven i de gränsdistrikter, som ligga intill Preussen. Preussen fortsätter äfvenledes sina förberedelser och isynnerhet i den preussiska delen af Schlesien. Från Breslau skrifves, att isynnerhet artilleriet utvecklar en omtattande verksamhet och att ammunition förfärdigas i en skala, som om man ginge ett flerårigt krig till mötes. — Ytterligare underrättelser om preussiska rustningar kunna snart väntas, ehuru det i allmänhet synes, som om man i Berlin nu vore litet tveksam och gerna ville låta Italien först slå löst, hvilken förväntan dock troligen icke skall lyckas, all denstund Italiens regering lärer ha törbundit sig till kejsar Napoleon, ehuru naturligen under vissa vilkor, att icke vara den angripande parten. I stället vänder Preussen sig, såsom vi förut nämnt, mot Sachsen, som skall bli första slagtoffret. Vår uppfattning om det öde, som sannolikt väntar Sachsen, finna vi delad af den franska halsofficiela organen Pays, hvilken säger: I stället för att fortsätta underbandlingarne med Wien, har berlinerkabinettet skyndat att betrygga sin gräns mot Österrike. Det är tillräckligt att kasta en blick på Tysklands karta för att se, det Sachsen är en ytterst vigtig strategisk punkt. Om kriget, såsom man i dag måste befara, blir oundvikligt, beror för Preussen allt derpä, att det före Osterrike tager position i Sachsen, emedan Österrike derifrån lätt kan infalla i Preussen och hota Berlin. Men nu vet man, att Österrike sedan lång tid tillbaka uppställt en betydande armckär vid böhmiskt-sachsiska gränsen. Denna armskär hade måst dragas tillbaka, om man blifvit enig om afvåpningen. Men eftersom de ifrågavarande underhandlingarne förblifvit utan resultat och den i Osterrike vid Sachsens portar uppställda armå icke vikit, då vidare Sachsen, influeradt af Wien, mot berlinerkabinettet vidtagit uppenbart fientliga förberedelser, sände, enli t hvad man vet, hr v. Bismarck d. 27 April till Dresdenorkabinettet en uppmaning, att ändra sin hållning. Denna uppmaning var och kunde endast vara förelöpare till mihtära atgärder. Nästan omedelbart derefter lät Preussen en armekår rycka sram till sachsiska gränsen, så att detta land på visst sätt ser sig från alla håll hotadt af de båda tyska stormakternas trupper; ja, konung Wilhelms trupper kunna inom få timmar tillryggalägga marschen på Dresden. Sachsen skulle alltså, på detta sätt stäldt mellan tvenne eldar, åskåda en älskvärd försoning al första rangen, om Wien och Berlin skulle i sista ögonblicket komma öfverens, eller ock skall det på sitt område få höra de österrikiska och preussiska soldaternas första gevärsskott. Tyvärr kan man befara, att det skall med eller mot sin vilja drabbas af det senare ödet. Också höra vi redan, att Sachsen på grund af Preussens hotande noter i Frankfurt anropat I tyska förbundet om beskydd. a mm mm ) I Senare Post. i De senast ingångna underrättelserna äro Daf största vigt och betydelse. UnderhandlinÄågarne mellan Österrike och Preussen äro afslutade. Båda makterna ha vägrat afväpna, soch sedan detta nu konstaterats, vidtaga de rustningar i den mest omfattande skala. Kej