Göteborgsposten – 7 maj 1866, sida 2

Från Utlandet. Krigets oundviklighet synes numera blott vara en tidsfråga och medlet af denna månad betraktas såsom en afgörande vändpunkt. Fakiskt är, att i Italien tändts en eld, som icke så lätt kan åter släckas utan blod; men ha krigets furier väl en gång blifvit i Italien lössläppta och ha de ånyo fått smaka blod, uå skall det bli ännu svårare att åter binda eller ståfja dem, än det nu kan vara att ännu en sång hålla dem fast. Italienarne anse kriget ör oundvikligt; en sådan utmaning, som den kejsaren at Österrike tillåter sig i sina depescher öfver Italien, kan och bör ett folk, som aktar sig sjelst och önskar och vill bli Åktadt, icke tåla; i en sådan ständig ovisshet jar det icke fortlelva; det skulle vara en feg sjelfmördande förblödning. Sådant är de italienska tidningarnes språk. Ösver allt i norr och söder å den italienska haltön täfla ung oc h gammal, partiernas venster och höger i beredvillighet att bringa offer. Studenterna ha genast haft möte, tör att bilda en legion från konnngarikets högskolor. Borgaregardet erbjuder sig att upprätthålla lugn och ordning, tall trupperna rycka bort ända till sista man. Lyc köns skningar voteras till krigsministern med ing af armöens goda organisation. Vican! 8 lor Emanuel skall förses med diktatorisk makt prins Carignan utnämnas till rikstöreståndare och bankens papperssedlar beläggas med tvängskurs. General Garibaldi väntas till Florens; konungen har skickat en af sina adjutanter till Caprera, för att hemta honom och talrika trivilliga äro beredda att inträda i den legion, som han enligt öfverenskommelse med regeringen skall bilda. En mängd unga män, som från Venetien flyktat in i konungariket, skola bilda frikårer. Omfattande rustningar bedrifvas å flottan. Denna har bety dligt tillökats sedan sista kriget i Italien. Talrika beställningar ha varit gjorda i England, Frankrike och Amerika, och denna flotta, som år 1859 endast bestod af ett par skruffregatter och några hjulångare, har nu en så imponerande styrka, att den skall bli af allvarlig betydenhet under de förvecklingar, som hota att störa verldens lugn. Då fråga är om operationer i det Adriatiska Hafvet, framställa sig genast tvenne planer: Den första skall vara ett angrepp på Venetien, och det är otvifvelaktigt, att den mest tilltalar den italienska marinen. År 1859 hade man bildat en särskild eskader under namn af belägringseskadern, hvilken var bestämd att angripa inloppen och forcera