Göteborgsposten – 4 maj 1866, sida 1

Ö1100JLBALAI1I-. —2—44—4 7 ———— blef innehafvare dels af fideikommisset Ljung i Östergötland, dels af Steninge egendom i Roslagen jemte Mälsåker och flera andra egendomar, har genom en oförståndig hushållning med en förmögenhet, som utgjort flera millioner, redan länge varit på obestånd. Efterhand ha Mälsåker och andra egendomar i Södermanland, och så den stora Fersenska egendomen här i hufvudstaden blifvit försålda. Sjelfva fideikommisset utgör blott en ringa del af den stora egendomen Ljung. Skuldbeloppet är icke ännu uppgifvet, men beräknas till omkring 21; mill. rdr. Det är dock otvifvelaktigt, att ett ej obetydligt öfverskott skall uppstå om fastigheterna någorlunda förmånligt kunna realiseras. Efter lika långvariga som besvärliga underhandlingar har det nu lyckats fullmäktige: riksgäldskontoret att med Skandinaviska kreditaktiebolaget härstädes afsluta ett lån på 4 millioner thaler i och för jernvägsarbetenas fortsättande. Stockholms ensk. bank är i detta lån äfven intresserad. Afslutandet har — så säges det — egentligen försvårats genom riksarkivarien Nordströms ihärdiga motstånd. Debatterna ha stundom varit ytterst lifliga. Till slut funno sig fullmäktige nödsakade att icke ingå i någon diskurs med hr Nordström, utan helt enkelt ignorera hans närvaro. Emellertid försäkras det att lånet är betingadt på fördelaktiga vilkor, i det minsta icke på hårdare än det förut kontraherade. Till allmän öfverraskning och stor belåtenhet har frih. Gripenstedt i Måndags inträdt i tjenstgöring och deltagit i statsrådsberedningen nämnde dag. Det är sannolikt att friherrens kroppskrafter efter en så svår och långvarig sjukdom ännu icke fullt återkommit; men frih. G. har under hela sin sjukdom bibehållit denna förunderliga energi, denna Åsjälens helsa, som han i så hög grad eger. Emellertid ha läkarne uttryckligen töreskrifvit en badresa, hvilken ock frih. Gripenstedt om någon tid kommer att företaga. Man hyser den förhoppning, att friherren skall låta förmå sig afstå från beslutet att lemna finansportföljen i år, åtminstone icke förr än den nya tulltaxan blifvit utfärdad. I nästa vecka kommer det af regeringen framlagda förslaget till beväringens reorganisation att af ständerna behandlas. Att det blir förkastadt, lider intet tvitvel. Men det förefaller mig dock, som skulle man hos detsamma velat finna större fel än det verkligen eger. Samma fel och samma vådor som nu, framställdes vid 1809 års riksdag mot det då väckta förslaget om beväringssystemets intörande. Dessa vådor ha dock uteblitvit. Det synes vara omöjligt, att i ett så kapitaltattigt land som Sverige bekosta det alltjemnt tillväxande beväringsmanskapets fullständiga vapenöfning och förseende med en tidsenlig materiel. Men man förbiser detta förhållande nu. Man har sästat sig vid två ord, som man gjort till slagord: Konskription och Lottning.. Att orden konskriptionoch beväring äro liktydiga kan svårligen bestridas. Men emedan det förra ordet i andra länder fått en annan betydelse, så har man äfven gifvit den en sådan här. Om hos det svenska folket en krigisktfosterländsk anda fortfarande finnes till i verkligheten, så är det väl föga troligt att det förhatliga lottningssystemet bland de beväringspligtige skall blifva anlitadt, då frivilligheten skall föregå. Men förslagets största fel ligger utan tvifvel i den långvariga vapenöfningen just på de tider då de värnepligtiga som tillhöra allmogen så väl behöfvas för jordbruksarbetena. Emellertid kan man förutse att de begge orden konskription och lottning skola under törhandlingarne upprepas i alla möjliga tonarter och göras till hvad Tacitus benämner: vingrata principibus nomina. Förslaget skall ingalunda röna det minsta motståndet från deras sida som ej kunna tillgifrva regeringens medverkan till representationsreformen. Det berättas att, enligt lemnadt medgitvande, endast krigsministern, men icke rege— — —