Göteborgsposten – 4 maj 1866, sida 1

Gaston i gär genom hertiginnans bemedling anförtrodde en vigtig beskickning. — Uvilken då? — Det är just det jag kommit för att fråga er om. — Ni är sålunda okunnig derom? — Naturligtvis. — Ni sade mig likväl att denna beskickning var vigtig, anmärkte grofven. — Jag förmodar det verkligen, just med anledning af den person åt hvilken man anförtrott den. — Hvem är han? — Baron de Francheterre. — Jag känner honom, och är det åt honom beskickningen är anförtrodd, så måste den vara svår och fordra en pålitlig man. Hvart begaf han sig, vet ni det? — Nej, men han har ej kunnat tillryggalägga en sträcka af mer än femton eller tjugo lieues, ty genom mina efterspaningar har jag fått veta att han begifvit sig i väg på aftonen, återkommit på morgonen och att han haft samma häst under hela resan. — Men han har kanske haft hästombyte? — Det är ej troligt. Hästen var alldeles förderfvad då han återvände. — Då kan jag ej vara er till nytta i något, nådig herre. (Forts.)