Göteborgsposten – 2 maj 1866, sida 2

— Det är redau något. Neckar ni äfven att han är tapper och hederlig? Jag vet det ej och vill ej veta det. Hvad jag kan säga er är att hvarken min förmögenhet t eller mitt namn skola bli hans och att jag tror mig vara af tillräckligt god familj, för att ha rätt att se mig för tvenne gånger innan jag gifter min dotter med en ... — Jag förstar er, afbröt Monsieur, i det han med en atbörd hejdade det ord som srväfvade på grefvens läppar. I sanning, fortfor han i det han steg upp och med langa steg mitte det rum hvari de befunno sig, det är knappt troligt! Huru! Ni är bland jordens lyckliga, ni har rikedom och lycka i hand och ni låter båda slippa er nr händerna! Sådant kan vara rim! ligt för oss konungar och turstar af blodet som styras af statsskäl, som icke kunna älska den vi vilja utom i mörker och blygsel, för oss som ej kunna ega annan tillgifvenhet och familj än som politiken föreskrifver ... Men ni! — Allt är relativt här i verlden, nådig herre, svarade M. de Valenck. Äfven vi ha vår äregirighet och våra statsskäl; enda skillnaden är att de äro mindre upphöjda. I detta fall är nu mitt beslut fattadt: jag vill ej att mitt hus skall förenas med en person gången ur jag vet ej hvilken simpel koja. — Hur vet ni det? — Det är just emedan jag intet vet om honom som jag förbjuder detta giftermål. Jag vill att mitt namn skall fortlefva, att min måg skall bära det; men just af detta