Göteborgsposten – 23 april 1866, sida 1

KK —4—ö—ö—— åta att framhålla. Ibland de ledamöter af statsutskottet som afstyrkt flyttningen — och som utgjorde pluraliteten — uppträdde ganska få i de tre stånden. Hade de som tillhört pluraliteten i utskottet, men iakttogo tystnad, kommit på andra och bättre åsigter, eller insågo de sin underlägsenhet och ville för den skull ej ätventyra sitt anseende? Jag antecknar slutligen med stor tilltredsställelse, att genom adelns fattade beslut är grundlagsändringsförslaget, om berättigande för bekännare af annan troslära än statskyrkans, att tillträda flera tjenstebefattningar, antaget hvilande till nästa riksdag. Men på riddarhuset bekämpades detta förslag med en hetta och ogrannlagenhet i argumentationen af presidenten Mörner, som föga hedrade honom, och af professor Olivecrona med skäl, som häntyda derpå, att han lider af en fix id6. I dödsstraffets afskafkande, för hvilket han med ifver kämpat, har han så uttömt sin liberalism, att den ej räcker till på något annat håll. Frih. Rudolf Cederström bekämpade ock förslaget, pjollrande som vanligt och koketterande som vanligt med vackra fraser. Hr Nils Tersmeden talade, egentligen för sig sjelf; men man blef ense om att han var emot förslaget. För ändringsförslaget talade flera ledamöter med den öfvertygelsens värma, som en rättvis sak medför. Antagandet hängde dock på ett hårstrå. Förslaget segrade på — två röster! Men emedan ett stånd — det ortodoxa — förkastat förslaget, så bjuder grundlagen att saken skall i förstärkt konstitutionsutskott afgöras. Utgången der är dock intet tvifvel underkastadt.