Göteborgsposten – 20 april 1866, sida 1

De tre andra männen, klädda i sådana drägter som brukades af adelsmän, men i mycket dåligt skick, närmade sig Renaud. — Åhå! sade den ene af dem, det är herr de Francheterre i egen person. Löjtnanten igenkände Laffeymas, dEsquilly och Boistordu. Ehuru vreden kokade inom honom beherrskade han sig dock. — Hvad viljen J mig? yttrade han likväl med en röst som darrade af raseri. — Ej mycket, herr baron, svarade dEsquilly i ironisk ton. Vi önska blott att ni är god och afstår er häst åt oss. — Vi skola tala om den saken, mina herrar. För ögonblicket befaller jag, baron de Francheterre, löjtnant vid H. M:t Ludvig XIII:s garde härvarande soldater att icke på något sätt blanda sig i hvad som tilldrar sig. Då soldaterna hörde detta namn åtföljdt af titlarna förändrades deras anletsuttryck plötsligt. De stego upp och helsade militäriskt. — Godt! återtog Renaud, hvars vrede ökades. Nu, monsieur Laffeymas, har jag en gammal räkning att uppgöra med er, liksom med de tvenne mördare, som ni har i ert sällskap, och om ni behagar skola vi uppgöra den på stället. Med dessa ord virade han sin kappa omkring armen och angrep Laffeymas, hvilken han snart skulle lagt till marken om ej dsquilly och Boistordu kommit honom till hjelp.