Göteborgsposten – 17 april 1866, sida 2

Innan han inträdde i kyrkans tjenst hade han varit advokat. Från den tiden visste han att list ofta lyckas bättre än våld och uppgjorde sin plan i enlighet härmed. Hästen värderade han ej det ringaste, men äfven åkande hade han haft samma otur som till häst. Han skattade sig dock lycklig när dEsquilly och Boistordu kommo med förstärkning för att åter hjelpa upp vagnen på sina hjul. Han hade visserligen erhållit några kontusioner, hans lemmar voro visserligen något mörbultade; men hufvudet var redigt, det var det förnämsta. Herr de la Ruscadees vagn var af solid beskaffenhet. Den hade vält, men hållit förträffligt och utom några rispor var den i fullkomligt godt stånd så att man kunde fortsätta resan. Hästarne blefvo derföre förspända, och ehuru nära en timma gått förlorad för Boisrobert, anlände han till Gyllene Lejonet i samma ögonblick Renaud och hans vänner lemnade det. Abben gjorde förfrågningar till höger och venster, utströdde några guldmynt der sådant kunde lända honom till någon nytta och erfor att flyktingarne för tjenaren som nassade upp dem oförsigtigt kommit att nämna staden Orleans. Genast beställde han fyra hästar och for efter grefven. Likväl gaf han befallning åt Boistordu som var honom följaktig att stanna, om han framför sig märkte deras vagn hvilka han förföljde.