Göteborgsposten – 17 april 1866, sida 2

9:de divisionens regementen blifvit inkallade Ganska många hästar ha nyligen inköpts för artilleriet, hvilket ställes på krigsfot. Kort före påskdagarne sändes 30 refflade kanoner och 15,000 -zändnadel-musköter skickades från Coblenz till Neisse och Glatz. Nederschlesiska landtvärnets pionierer hafva äfvenledes inkallats, en åtgärd som man i Preussen ällan tillgriper, emedan ganska många af manskapet äro gifta och ha barn Ke. -La France?, dervid uttryckande en beaktansvärd mening, säger: Situationen i afsuende på rustningarne och de diplomatiska törhandlingarne har icke ändrats. Preussen rasthåller vid sin plan om förbundsreform. Osterrike är icke emot att deltaga i de förhandlingar, som förestå härom vid Förbundsdagen, såframt samtliga österrikiska provinser medgifvas rösta derom. Bayern smickrar sig med att erhålla ett betydligt ökadt inflytande i Sydtyskland och är beredt, att deltaga i törhandlingarne mellan de olika Förbundsstaterna, hvilket icke förhindrar det ifrån att vidtaga försvarsåtgärder. Men i afseende på Italien är det ej mera någon hemlighet för någon att mångfaldiga krigiska förberedelser vidtagas. Från Italien skrifver Florens-tidningen Ttalia: I går afgingo åtta tåg med gevär från Neapel. Man säger, att desamma äro bestämda för instruktion af andra divisionens soldater. Man talar äfven om en förestående organisation af depoterna. Eftersom de igår härifrån afgångna batterier icke hade de för krigsfot nödiga hästar, tog man dem ifrån de batterier, hvilka ännu äro hos oss qvar. Truppernas koncentrering mellan Caprera och Neapel sortsar. Alla der f. n. förenade afdelningar hafva befallning att hålla sig beredda till afmarsch. Orderna om truppernas rörelser följa sedan några dagar snabbt på hvarandra. De trupper, som i denna vecka afgått, blefvo ej inskeppade på krigsskepp, utan på handelstartyg. Man tyckes hafva beslutat, att alla trupprörelser skola ega rum sjöledes. Samma tidning säger, att den italienska armens verkliga styrka nu (d. 9 April) uppgår till 351,468 man, oafsedt de andra kategorierna af 1842—43, hvilka stå till regeringens förfogande, den andra af 1844, hvars inöfning börjas d. 16 April, och af utskrifningen för år 1845, hvilken inom kort skall stå under fanorna. Köln. Zeit. anmärker härtill: Den italienska regeringen gör sig färdig, dock förblifver hon på lur! Times pariserkorrespondent tror på möjligheten af en öfverenskommelse mellan Frankrike, Italien och Österrike mot Ryssland och Preussen, hvarvid Italien skall erhålla Venetien i belöning och Donaufurstendömena gifvas i ersättning åt Österrike; i så fall skulle Italiens rustningar endast vara vidtagna på skrymt (2). Köln. Zeit. kastar en snabb öfverblick på ställningen mellan Tyskland och de främmande makterna. England bedömer bladet temligen nonchalant. Om Frankrike yttrar det: Grefve Bismarck tyckes hoppas, att hans planer gynnas af Napoleon, men det frågas dock mycket, om furste och folk hos oss ha lust att betala det pris, som Napoleon skulle tordra för ett franskt förbund. Några rustningar på dess ostgräns och krigsförberedelser i allmänhet har Frankrike icke vidtagit, man måste derför tacka det tunga, nu ändtligen fattade beslutet att utrymma Mexico och öfverlemna kejsar Maximilian åt hans öde. Neutralitet är afven i Frankrike käpphästen. Franska regeringen sörklarar, att hon vill förblifva neutral, tills Frankrikes intressen blifva berörda. Men då det ensamt har att bestämma öfver den tidpunkt, då detta börjar, säger denna försäkran icke det minsta. Fortgången af ett tyskt krig skulle af sig sjelt göra Frankrike till herre ötver situationen, och det skall helt säkert inblanda sig i kriget, så snart det deri ser en tillräcklig tördel. Under förväntan härpå, hvilket är uppmärksamma tyska iakttagares i Paris åsigt, gör Frankrike som för anständighetens skull råder till fred, i tysthet allt, för att uppmuntra Preussen och Österrike till krig, och det bästa medlet dertill är naturligtvis att i första början öfverflöda af neutralitet... Så vidt vi veta, ljuda preussiska gesandtens i Paris berättelser alldeles icke så obetingadt lugnande som våra officiösa skulle låta oss tro. Frankrike står på lur, det är säkert. Rysslands ställning finner bladet ej heller lugnande, ehuru det väl deri tager miste;