Göteborgsposten – 17 april 1866, sida 2

ty utom Tyskland tviflar ingen på den ryskpreussiska alliansen. Hvad Italien angår, betviflar Köln. Zeit. ingalunda dettas goda vilja, men vet, att något alliansfördrag ännu icke kommit till ständ-, ehuru bladet dock tror, att, om ett krig skulle utbryta, Italien genast skulle göra gemensam sak med Preussen mot Osterrike, och säger: Konungen af Italien har redan yttrat sig i den riktning, att den venetianska frågan skall med det snaraste på ett eller annat sätt ordnas. Det kan endast betyda med Preussen eller Österrike, om detta senare slutligen bestämmer sig för att fredligt afträda sin obotliga provins. Men skall Österrike besluta sig tör ett krig, hvars blotta början kostar det genast en provins, vid hvilken det, dock med orätt, fästar stor vigt? Äfven Österrike har all orsak att undvika kriget, hvarför vi vilja af hjertat hoppas, att den olyckliga tid är fjerran, då vi måste åter veklaga: Wie lang zerreist mit eigner Hand Germanien sein Eingeweide ? Från Wien skrifves: Bref från Peath försäkra oss på det bestämdaste, att i dessa dagar inom landtdagskretsarne en stor manifestation af den ungerska landtdagens båda kamrar förberedes till förmån för Österrikes sak i den pågående förvecklingen med Preussen och att densamma endast dröjer, derför att man från Wien uttalat den önskan, att icke genom en sådan demonstration olja må gjutas på elden eller de preussiska regeringsorganerna erhålla nya stöd för vidare misstankar. Då en viss stiltje tyckes hafva inträdt på grund af Bismarcks föregifna sjuklighet, hvaraf sangvinici sluta till hans snara afträdande, föreligger ingenting, som synes hafva ändrat ställningen på de senaste dagarne, hvarför vi ha inskränkt oss till meddelande af ofvanstånde. Från Frankrike berättas, att kejsaren fått ett häftigt anfall af njurlidande. Man betecknar det inom hofkretsarne som ÅCcommencement de diabete, eller sockersjukan. Läkarne ha tillrådt ombyte af lust. En pariserkorresp. skrifver d. 12 april: I förgår sqvallrade kanske en general ur skolan, då han hallhögt sade: Varen öfvertygade om, att vi tyckas lemna Preussen för det stundande kriget vårt moraliska bistånd endast i den säkra förhoppningen, att det skall slåss. Yttrandet blef allvarligt fäldt och äfven mycket allvarligt upptaget. Kejsaren at Marocco ligger i själatåget. Alldenstund man vid tronskiftet befarar oroligheter, hafva representanterna för Frankrike, England och Spanien hos sina regeringar anhållit om krigsskepps afsändande till maroccanska kusten. Spanien har redan afskickat en korvett. I Nizza upprättas ett minnesmärke å virtuosen Ernsts graf. Englands drottning kar från mr Peabody emottagit följande skrifvelse, till svar på H. M:ts bret till konom: Madamel — Jag känner djupt min oförmåga, att i riktiga ordag uttrycka den tacksamhet, hvarmed Jag läst det bref, som E. M:t gjort mig den höga äran, att genom grefve Russell tillsända mig. I afseende på den omständighet, som tilldragit sig E. M:ts uppmärksamhet, neml. att jag afsatt en del af min 1örmögenhet till förbättrande af de fattigas ställning i London och ökande af deras beqvämlighet, har jag drifvits af en djup känsla af tacksamhet till Gud, som välsignat mig med framgång i mina företag, och af tillgilvenhet för detta stora land, hvarest jag, under E. M:ts milda spira, rönt så mycken personlig tillgifvenhet och haft att glädja mig åt så många lyckliga år. Näst mitt eget samvetes gillande skall jag alltid sätta värde på den försäkran, som E. M:ts bref gifver mig om drottningens af England gillande, hvars hela lif bevisat, att hennes upphöjda ställning på intet sätt minskat hennes sympati för den lägste af hennes undersåter. Det porträtt, som E. M:t haft den nåden skänka mig, skall jag skatta såsom den dyrbaraste arfvedel jag kan esterlemna i mitt fosterland, hvarest det skall, i förening med det bref E. M:t tillsändt mig, städse betraktas som ett bevis på de vänliga känslorna hos det Förenade Konungarikets drottning för en medborgare från Förenta Staterna. Jag har den äran etc. George Peabody. Den nordligaste af Shetlandsöarne och äfven den yttersta punkten af britiska öarne, den så kallade Fluzzaklippan, har hemsökts at en jordbäfning. Jordskalfvet varade en half minut och egde rum under fullständig vindstilla. Från Jerusalem inberättas, att d:r Hodgkin der aflidit, 86 år gammal. Han var en lärd, som egnat sin tjenst åt sina medmenniskor af alla religioner och racer. Han befann