Göteborgsposten – 17 april 1866, sida 1

RE hh1hIhMö.ag.i U —?x——ij:7...Ri.1..r-42————— — Han är helt visst här nere. — Gå och underrätta honom om att jag önskar tala med honom på ögonblicket och säg honom att jag anhåller att han för ett ögonblick inställer alla fiendtligheter. Laffeymas sökte på alla sidor efter en utgång. Han varseblef den dörr genom hvilken Renaud gjort sitt inträde i rummet och giok fram mot denna. Chalais hejdade honom. — Nej, icke genom den, sade han. lan visade derefter på det öppna fönstret. Föj samma väg ni en gång tagit, tillade han. — Må ingen röra sig! befallde Laffeymas innan han försvann. Fem minuter förflöto sålunda utan att någon gjorde den minsta rörelse. Renaud kastade blott frågande blickar på grefven som dock ej svarade. Man hörde snart midtunder den allmänna tystnaden huru spjelarne i den utanför mot väggen uppresta stegen knarrade på samma gång som man förnam den flåsande andedrägten från en person som tycktes vara underkastad någon ovanlig kroppsansträngning; ett stort nyfiket hufvud syntes först, derefter en stor kropp och slutligen Boisrobert helt och hållet, titt åtföljd af Laffeymas. Abben drog en suck at tillfredsställelse då han satte foten på golfvet i rummet och tog småleende några steg emot Chalais. — Herr grefve, sade han, ni har låtit kalla mig; jag afvaktar era befallningar.