Göteborgsposten – 17 april 1866, sida 1

Riksdags-kaleidoskop. L. Den 15 April. Ack — den tid är nu förbi då man gick upp på riddarhuset för att afhöra hvad baron Ludvig Johansson Boije i lifstiden kallade en väl rangorad träta. Tiderna ha förbättrats, man är nu mera human, men man är också mera tråkig. Om edra läsare — det är ju möjligt? — ha svårt att somna före midnatt, så råd dem att taga detta mitt bret i hand kl. 10, och jag ansvarar för att de redan kl. 21 laskola hvila i Morsei famn. Föreställ er 21 punkter af statsutskottets memorial rörande riksstatens sjette hufvudtittel föredragna och behandlade på riddarhuset nästan utan all diskussion, åtminstone ntan allt lif i diskussionen, med undantag af några ordvexlingar mellan friherrarne Bildt och Klinkowström om löneanslag till öfverståthållareembetets tjenstemän. Den förre förordade bifall till dem, den senare motsatsen. Frih. Bildt var hvass, men frih. Klinkowström hvassare, beklagande, dock utan märkbar smärta, att han numera ej tänkte lika med den förre. Tillförne var det på riddarhuset en orubblig regel att de anslag som af K. M:t äskades skulle blitva beviljade, äfven då anslagens bifallande af statsutskottet icke tillstyrkts. Nu äro åsigterna förändrade. Riddarhuset bar blifvit sparsamt. Ställningen är densamma i presteståndet. Till och med biskoparne Annerstedt och Sundberg — tilltörne ifriga anhängare af en stark konungamakt — vilja ej höra talas om alla anslag, begärda at regeringen, men af statsutskottet afstyrkta. Ett anslag, som redan i presteståndet föranledt diverse gurgel, kommer sannolikt att göra sammaledes i några af de öfriga stånden — det nemligen till Alnarps landtbruksinstitut. Orsaken dertill är dock ej sjelfva anslaget, ty det blir nog beviljadt, utan den omständigheten att institutets styrelse, som lifligt intresserar sig för att anstalten så snart som möjligt skall uppbringas i tullständigt skick, har på sin kredit negocierat medel, som blifvit i nämnde syltemål använda. Institutet har derigenom kommit i skuld som nu skulle återgäldas. Åtgärden är visserligen välment, men betänklig. Då nu anstaget beviljas, så är det i alla fall nöjsamt att en stund dessförinnan få steka styrelsen vid sakta eld. Det får väl ock styrelsen underkasta sig i medvetandet om att hvarje styrelsepersonal för anstalten skulle satt sin heder uti att på samma sätt som skett befordra anstaltens utveckling. Att de fem talarne i presteståndet, som hade ordet i gårdagens plenum tills detsamma afbröts, yrkade på anslagets icke-beviljande, vittnar ingalunda om deras intresse tör landtbruket, men kan förklaras af deras ställning till regeringen, som begärt anslaget. Borgarståndets plenum upptogs till en god del af linguistiska tunderingar. Expeditionsutskottets förslag till underd. skrifvelse i fråga om antagande af den nya riksdagsordningen betanns efter den språkkunnige hr Henschens upplysningar mycket felaktigt i afseende på interpunkteringen. Såndet förenade sig om att utse en komite, bestående af hrr Blanche, Henschen och Wistrand, med uppdrag att gifva språket i skrifvelsen den behöriga ryckten. Utan tvitvel hade ståndet törfarit rättast att till utskottet återremittera betänkandet, ty om nu de öfriga stånden ej taga kunskap om den förbättrade kommatering, som i borgarståndet beslutas, eller stånden hvar för sig vidtaga ett särskildt kommateringsarbete med olika resultat, så kan in