Göteborgsposten – 17 april 1866, sida 1

BASTARDEN Af PAUL SAUNIHR. Chalais drog värjan i sin ordning, men då han såg sina fienders antal till denna grad tillväxa, smålog han sorgset och undergifvet, kastade sin värja långt ifrån sig och tog ett steg framåt, lugn och obeväpnad. — Hvar är er chef? frågade han under det han med handen hindrade Renaud från att rusa framåt. — Här är jag, sade Laffeymas i det han blottade sitt hufvud. Grefven igenkände detta kardinalens verktyg och kunde ej återhålla en åtbörd af vämjelse. — Hvad gör ni? yttrade helt sakta den unge officeren. — Ni har lofvat mig min andel af faran, jag åberopar detta löfte, genmälte Chalais. Derefter vände han sig ånyo mot Laffeymas. — Hvar är den ordre i kraft af hvilken ni handlar ? frågade han i myndig ton. — Det är ej jag som innehar denna ordre, herr gref ve, det är abbå Boisrobert. — Skickar man nu munkar efter adelsmän? ... Men det gör detsamma, hvar är han? 2) Forts. fr. N:o 86.