Göteborgsposten – 14 april 1866, sida 1

vit uppvaktade med i mer än ett hänseende klassiska skrifvelser och prospekter från åtskilliga spekulativa Germaniens söner. En herre, som undertecknar sig Louis Wolf, försäkrar att vingen Collection har utbetalt till sina Interessenter så mycket pengar på så kort tid som Undertecknad i Hamborger-Lotteriet och i några föregående Lotterier vinster från: 10,000 Mark ända tills ett belopp af 1,000,000 Mark 0. 8. v. — — Om man har sådan lycka är hwarje Recommandation ötwerflödig, det är ehwars (?) och ens Interesse att bjuda lyckan handen i min Collection och fleras förhoppningar har blifwit uppfylda, ock hoppas jag också, att Tit. begagnar mitt tillbud. En annan herre, L. Steindecker-Schlesinger, som på ett ställe uppger sig vara hemma i Franefurt om Main och på ett annat i Frankfurt von Main, är äfven rätt putslustig. Mannen må nu vara hemma i hvad som helst, i svenska språkets stafning och stilisering är han åtminstone ej hemma. Läsaren torde sjelt dömma af följande Bruchstick: Man bör framräcka lyckan handen! Nyaste Stora PrämJerUtlottning. — — — Angående vinsternas noga utbetalning der är bästa borgen budit på statens vägnar och är dessutom anstalt tögad därtill att samma kunna emottagas i alla störra städer af Sverige. Undertecknads Bankierhuset är ombetrott med dessa statslotters debit och verkställas alla uppdrag hvaruti beträffande belopp är innelagdt som snaraste med största sorgfällighet. — Skön rappakalja! Att understundom lyckan verkligen kan räcka handen bevisas bl. a. att, som det berättas, en person häromdagen besöktes af en dansk agent som underrättade honom att han på första dragningen af danska klasslotteriet vunnit några tusen rdr. Men ho kan tälja deras antal som spela hela lifvet igenom utan att vinna ett öre! Och nu till slut en liten historiett. Tvenne glada fysiker, af hvilka den ene sedermera gjort sig känd som en af våra mest omtalade, om också ej verkändt storsta skalder och den andre sedermera blifvit en skicklig och kunnig musikus, befunno sig en vacker morgon alldeles utan kontanter. Då hittade Apollosonen på råd, grep från hyllan en diger bundt innehållande exemplar af en af honom författad tillfällighetssång vid en hög persons dödliga frånfälle, delade med sig åt kamraten, och med hvar sin börda under armen begåfvo de sig så ut på vandring. Lyckan var dem gynnsam, grasskrift efter grasskrift förvandlades i kontanter och dessa åter ögonblickligen i Lebensmittel, och när de så, efter att ha gjort sin rund på alla stadens källare, slutligen fram på natten välförplägade hamnade i deras anspråkslösa sofkammare, räckte skalden musikern handen och yttrade med triumferande, ehuru kanske en smula stapplande röst: Si så der ja, min gosse, nu ha vi åtminstone en dag i vårt lif lefvat fullkomligt exemplariskt.