Göteborgsposten – 14 april 1866, sida 1

— 800 ? oaktadt fortfarande sökt att insvepa sig i anonymitetens oigenomträngliga mantel, ehuru vi skola låta vara osagdt, om detta äfven fullkomligt lyckats honom. Hvad sjeltva stycket angår, förrådde det goda anlag, synnerligast hvad beträffar behandlingen at dialogen och: kupletterna, och det hade väl förtjent ett omsorgsfullare utförande än som nu kom det till del. Tyroler-nationalsällskapet Fahn började i Onsdags sina konserter å hr Rodhes cass. mot en bestämd inträdesafgift at 50 öre. Vi ha ännu ej varit i tillfälle att bevista någon af dessa konserter, men sällskapet beskrifves som hyggligt och städadt samt egande goda röster, och en af medlemmarne lärer utveckla stor skicklighet på det genom Ernest Bonnay ryktbart vordna halmoch trä-instrumentet. Öaktadt vi med verklig fägnad förnimma att tallriksvandrandet sålunda för alltid tyckes vara försvunnet, kunna vi dock ej neka till att vi anse inträdesafgiften väl hög, särdeles som lokalen är temligen rymlig och man väl bör kunna förutsätta att icke ensamt gästerna utan äfven värden bör bidraga till honorerandet af musiken. En viss sängerska, som för någon tid sedan med mycket bifall lärer ha uppträdt å schweizeriet i Bloms hotell och tjusat sin publik med kupletterna ur Den sköna Helena, och som, då tolfskillingsoch tioöringsregnet genom polisens försorg blef inhiberadt, fann för godt att packa in och resa till en annan marknad, uppträder f. n. i Jönköping, der hon inspirerat den eljest både qvicke och törståndige krönikeskrifvaren i Jönköpings Tidning till följande nog ötverdritna tirad: ÅA hotellechweizeriet uppträder för närvarande en sångerska, som i röstens användande, föredragets lif och abandon, samt yttre fägring torde vara jemförlig med allt hvad man i den vägen får skåda på de ryktbara cafås chantants, dessa ungherraraes (bara ungherrarnes?) eldorados, hvilkas förnämsta sångerska mademoiselle Theresa nyligen fått intör sjelfva kejsarparet föredraga sina mest omtyckta visor. Der ser man hvad lif, abandon och yttre fägring (färgning?) kunna åstadkomma. Samme krönikeskrifvare yttrade en gång om utförandet af Beethovens herrliga tonskapelse -PFidelio å Stora operan i Stockholm: Om denna opera synes mig icke vara mycket att säga. Musiken är enformig () och föga rik på melodier. Hr Behrens hemtar sina bastoner väl djupt i magen och m:ll Hebbes röst, ehuru klar och välljudande, är väl svag för en större teater etc. Reflexionerna göra sig sjelfva, eller hur, högtärade hr kollega? Nästk. Tisdag d 17 d:s är den stora hufvuddragningen till Musei Industrioch Konstlotterier. Expositionen af vinsterna har varit talrikt besökt och i mera än ett hänseende intressant. I Industriexpositionen faller naturligtvis högsta vinsten, en fullständig salongsmöbel af skulpterad jakaranda med klädsel af körsbärsfärgad silkesschagg, först i ögonen genom sitt i alla detaljer förträffliga utförande. Möbeln har utgått från hr Langmeters etablissement i Stockholm. Samma hus har försett expositionen med i ek mästerligt skulpterade möbler, en ländstol samt skritbord med stol, skuret af hr Dahlin, samt inbjudande, omsorgsfullt stoppade och eleganta emmor och hvilstolar. Vidare märkes en prydlig promenadvagn af hr Gullbrandsson härstädes, orgelharmonium från Rohloff i Örebro, magnifika silfverpjeser från Larson C:o härstädes samt Foron i Stockholm, barngymnastik och hängmattor af manillahampa efter fransyska modeller tillverkade af hr N. P. Holmberg härstädes, eleganta väggspeglar, psychåer, lavoirer, eldskärmar, nyckelskåp m. m. m. m., hvilket allt icke så noga kan specificeras. Ätven konstlotteriet erbjuder vinster af utmärkt beskafkennet. I främsta rummet möter oss då prof. Edv. Berghs förtrollande tyrolerlandskap, hvars vatten, luft och belysning snart sagdt trotsa all beskrifning. Nej, gå och se den och ni skall sjelf känna er frestad att inandas denna friska luft, att bestiga den guldglänsande alpspetsen eller ge er ut på den spegelglänsande sjön, i hvilken de omgifvande bergen se sin bländande färgprakt kanske ännu mera tjusande återgifven, eller kanske skall ni känna er böjd för en romantisk skogsvandring mellan de poetiskt-mystiskt halfdunkla trädgrupperna till höger på taflan. Vidare sinnas ett vackert sjöstycke med illusorisk mänbelysning af Wahlberg, en humoristisk stor genre Efter offret i en landskyrka af Koskull, en hemtreflig sDalinteriör af Nordenberg, en idyllisk, ehuru kanske nog bjert genre at Boklund, en liten täck bit af Malmström, framställande en liten flicka som söker att gifva sin trogne lekkamrat, en stor hund, utseendet af en välbeställd husjungfru, en karakteristisk och sorgäälligt utarbetad aqvarell af Sckolander, kopior i flera storlekar af Engelbrektsstatyn m. m. — Kortligen sagdt, båda dessa exhositioner kunna avses vara mycket lyckade och vittna om lika mycken urskiljning som smak hos dem