Göteborgsposten – 14 april 1866, sida 1

44144411—k— c 0111111.Hcss . ent och trefvar etter tändstickorna för att o utta eld på — ljuset. Ännu några minuter, (1 och de ha alla insett sitt misstag, det är ju s Ihor sjelf, som är ute och åker på morgon-k jvisten — kanske kommer han hem från nå-a got nattsöl i Valhalla — och snart slumra de !h alla åter lika ljust och — snarka lika trefligt k gen, ända till ljusan dager, då åter Thor och s hans bockar låta höra af sig. Åska vid denna t ärstiden, hvad månde det betyda? Ja, rådtråga Bondepraktikan, der får Ni nog reda på det. n Den förflutna veckan har varit rik på fh förströelser af allehanda slag. P. B:s soirela på Lördagen, Bazaren Måndag och Tisdag, s orkesterkonsert på Onsdagen och så spektak-r ler å båda våra teatrar, Shakespeare och Mo-ss liere på den ena, Hedberg och Fr. Fredriks-r son på den andra, och så kanske ni har hört ( på Fahn i Skeppsbron N:o 1. — Låtom oss nu st Y a S t c gå i ordning med frågorna. Hvad beträffar P. B.-soirn kan den såsom anordnad af ett slutet sällskap naturligt-s vis icke salla under kritikens domvärjo och någon bättre kritik torde ej heller behöfvas, än de lifliga bifallsyttringar, som den aftonen ljödo i Nya Teaterns af en lifvad och elegant publik upptyllda salong. Tiden, som omska-se par allt och skoningslöst utplånar alla för-multnade konventionella former, har lyckligt-! vis äfven bragt det derhän, att dylika bifallsyttringar vid sällskapsspektakler och andras tillställningar af samma natur numera icke lt anses stridande mot god ton och väl ärli det, ty det må nu vara artister eller dilettan-i ter, så kunna vi försäkra er, mitt herrskap, att det finns ingenting som så friskar upp lt sinnet och lifvar modet hos dem, som röra sig på tiljan, som just sådana bifallsyttringar.Med anledning af denna soirg, och då det nuJl faktiskt har bevisats att personer af båda könen finnas inom detta samhälle, hvilka egal: både vilja och förmåga att genom mera offentliga, dramatiska och musikaliska förströelser roa sig sjelfva och andra, kunna vi icke afnålla oss från att ännu en gång till del) ännu qvarstående medlemmarne af det for-I dom med rätta så ansedda sällskapet Orpher Vänner framställa en förfrågan, huruvida tid-J! punkten icke just nu vore lämplig för återupplifvande af ett sällskap, inom hvilket sällskapslifvet, förädladt genom konstnärliga och bildande förströelser en gång visar sig sådant det alltid borde vara? Resultatet af den ytterst väl anordnade Bazaren å Mindre Börssalen för välgörande ändamål är redan kändt, och var ett nytt bevis på att ett vädjande till menniskokärleken och barmhertigheten inom detta samhälle aldrig förklingar ohördt. Tidningarne ha äfven s! redan utförligt beskrifvit de smakfulla och ill allo lyckade anordningarne, så att för krönikeskrifvaren ingen efterskörd finnes alt göra. Hvad som i alla händelser icke kan beskrifvas, hvad som endast genom ett personligt besök i Bazaren kunnat inhemtas, är älskvärdheten och behaget hos de damer, hvilka hvar på sitt håll insamlade de rika håfvorna. När vi sågo dessa ädla qvinnor med en första bokhållares hela värdighet göra sina anteckningar i de aldrasmånäpnaste journaler, när vi sågo dem med en noggrannhet och sorgfällighet, som skulle ha hedrat kassören på det största kontor i verlden, genomräkna de ansenliga sedelbundtarne och ordna det klingande myntet i prydliga små pelare, när vi sägo de klara ögonen, strålande af den renaste af all glädje, välgörenhetens och menniskokärlekens, då kunde vi lätt föreställa oss huru de kanske ofta nog kunna förmörkas af en tåreslöja vid anblicken af all den jemmer, allt det djupa elände som understundom måste möta dem som tänka på andra än sig sjelfva, och vi kände oss frestade att tillropa hvar och en af dem, liksom hvar och en af de medlidsamma qvinnor som bidragit till det goda ändamålet: Hvar gång en tår ses perla i Ditt öga När Du Din nästas nöd här nere ser, O, var förvissad om att från det höga En engel speglar sig i den och ler! Orkesterkonserten i Onsdags var icke särdeles talrikt besökt, oaktadt det lockande programmet och orkesterns erkända skicklighet. Måhända kan orsaken dertill bl. a. sökas i den herrliga vårväderleken, som för närvarande lockar till promenader i den fria naturen, der redan hvar fågel sjunger efter sitt näbb, i glad afvaktan på att träd och buskar snart skola skämmas för sin nakenhet och inbjuda dem till fröjd och gamman i grönskande löfpalatser. i Nya Teatern har, tack vare förtjensten hos det sällskap, som f. n. der uppträder, icke längre visat samma tomhet, som för ej längesedan hörde till ordningen för aftonen. Oaktadt repertoiren ännu icke har uppvisat mera än en nyhet: En hustrus straff, ha dock de pjeser som gitfvits varit tillräckligt lockande för att förskaffa goda hus. Det bevisar god smak både hos direktörerne och publiken, att en Shakespeares, en Molieres mä2225 ÄXiJw. lan re