Göteborgsposten – 5 april 1866, sida 1

— Jag skall då förbereda honom. Stanna här, och vid minsta tecken till fara, lat höra vårt igenkänningsrop. Med dessa ord öppnade Renaud utomordentligt försigtigt glasdörren, steg öfver den orörlige soldatens kropp och säg grefve de Chalais, försänkt i tankar sitta i en stor fatölj med pennan i handen. — Monseigneur, yttrade han med qväfd röst; icke ett ord, icke en åtbörd! Ni är fri, följ mig! Grefven reste sig upp djupt förvånad. Utan att lemna honom tid att hemta sig från sin öfverraskning, fattade Renaud hans hand och drog honom med sig. Chalais darrade af fasa, då han gick igenom yttre rummet; han trodde att de tio soldaterna voro döda. — Lugna er, sade Renaud; jag skulle aldrig ha mod att mörda tappra soldater; jag har blott söft dem ... Kom med! De inandades ändtligen den yttre luften. — Skynda, befallde Renaud sin än ; spring till lilla torget. Du skall der finna fyra min. Säg dem blott. ordet Batalj! och för dem till hertiginnan. Det är der som våra hästar vänta. Spring. Michel försvann som en pil. Chalais och Renaud aflägsnade sig i sin tur och kommo hastigt till det hus, som beboddes af m:me de Chevreuse. I samma ögonblick de klappade på porten visade sig hertiginnan framför dem i ryttaredrägt. — Ni , madame! utropade Renaud. Ni i en sådan drägt! Hvad ämnar ni göra? — Följa er, svarade den unga qvinnan i fast ton.