Göteborgsposten – 5 april 1866, sida 1

tets majoritet att göra den öfriga konseljen vankelmodig och att således genomdrifva en obetingad sanktion af tulltaxan, så är icke allenast det af regeringen antagna frihandelssystemet öfvergifvet, utan äfven i och med detsamma konungens ekonomiska lagstiftningsee . 1 Lod — rätt faktiskt upphäfd. Men hvilka är det väl, som åstadkommit detta? Jo, nätt opp samma personer, som så ifrigt bekämpade den nya riksdagsordningen under heligt bedyrande, att den skulle tillintetgöra konungens prerogativ och försvaga konungamakten. I sanning vackra beskyddare af en ofläckad konungamantel! Striden får ett ökadt intresse derigenom, att frih. Gripenstedt sannolikt icke kan deri deltaga på riddarhuset. Den svåra sjukdom, som länge tärt på hans kratter, är visserligen öfverstånden, men den är icke ötfvervunnen. Kroppskrafterna återkomma så ytterst långsamt, att han sannolikt icke ännu på länge ens får lemna sina rum, än mindre deltaga i en debatt, som måste blifva liflig. Hans motståndare hatva beräknat det, de ha sannolikt sträckt sina förhoppningar vida längre. Frih. v. Schultzenheim skall få det oskattbara nöjet att ånyo, assisterad af frih. Klinkowström, bjuda ridderskapet och adeln på en statsekonomisk Olla Podrida, sådan som endast han kan tillaga, antagande derjemte samma befattning på riddarhuset som den celebre Pipe en Bois har på åtskilliga teatrar i Paris. Den k. propositionen angående förändrade bestäm:nelser i fråga om upplåtande åt enskilde af kronans mark i Norrland och Stora Kopparbergs län samt om dispositionen al stubböresmedlen, hvilken utgör fundamentet för en ordnad skogshushållning i de ofvan angifna landskapen, är föremål för ett i största tysthet, men ytterst energiskt bedrifvet motstånd hos anhängarne at en obegränsad och okontrollerad skogsafverkningsrätt. Redan de sista dagarne på förra året aflemnades propositionen till ständerna och remitterades till statsutskottet, hvars inkomstafdelning derefter mottog densamma. 1 afdelningen föredrogs den, men mötte ett förtäckt motstånd. Fastän K. Maj:t icke ansett det hittills utgående anslaget, 75,000 rdr årligen, till skogsplanteringskassan vidare erforderligt, om auktionsi stället för utsyningsmetoden blef använd i afverkningsrätten å kronans skogar, så har dock i afdelningen den åsigt uttalats, att berörde anslag skulle anvisas, men stubböresmedlen fortfarande erläggas och ingå till statsverket, hvarigenom utsyningsmetoden skulle bibehållas, och således den af K. Maj:t föreslagna auktionsmetoden — som utgör ett bland de vigtigaste vilkoren för en ordnad skogshushållning — förkastas. Nen efter långt dröjsmål, och sedan intrigen blef röjd, har man nyss funnit sig nödsakad till det, som genast bort göras, nemligen att öfverlemna propositionen till behandling i sammansalt statsoch ekonomiutskott. Derigenom har tid vunnits, dröjsmål åstadkommits, och i statsutskottets utgiftsafdelning har under tiden så bedrifvits af dem, som vilja motverka en ordnad skogshushållning i Norrland, att det af regeringen icke begärda anslaget, 75, 000 rdr, såsom en utgittspost uppförts på sjunde hutvudtiteln. Det företaller mig alls icke osannolikt att frågan om en bättre ordnad skogshushållning i Norrland stannar i stöpet vid denna riksdag, till stor fröjd och vinst för alla dem, som ha sin fördel af skogsförstörelsen. —