111) BR BLA — — —— ammanknyter de allmännare framtidsberäkhingarno för samhällets bästa och utveckling. bet är åfven målets storhet, som ofta ger spänstighet och kraft, då det gäller att ötvervinna tveksamhet och betänkligheter, som resa sig i vägen. Men för denna målets storhet bör man icke, under den allmänna lusten att ernå det, förgäta att det endast kan nås genom samverkan af en mängd olika krafter, hvilka bilda en varaktig grund; ty derom äro väl alla ense, att den byggnad, om hvars uppförande det här är fråga, icke får vara blott ett modets och nyckens korthus, bygdt på tillfalligheternas lösa sand. Den skall tvärtom vara en organisk gestalt, uppväxt ur den allmänna ökvertygelsens klippgrund, den som utgör och är sjelfva det allmänna medvetandet, och sammanhängande med samhällets egna lifstrådar så nära, att de ej kunna skiljas ifrån hvarandra. De skola båda förenade först riktigt verka: bildningen inflyttad inom det rörliga, praktiska litvets område, det praktiska litvet ständigt hemtande ny föryngring ur bildningens och forskningens, kortligen ur vetandets källa. En af de flera krafter, hvilkas samverkan behöfves för att göra Museum till hvad det är ämnadt att bli: en allmän bildningsanstalt, är anskaffandet af ett alla kunskaper omfattande bibliotek, ty det är en sanning, som af ingen kan jäfvas, att intet allmännare bildningsmedel finnes, än ett godt och lätt tillgängligt bibliotek, likasom alla samlingar, huru förträffliga och i sitt slag utmärkta de än må vara, likväl endast äro illustrationer, förtydligande exempel till hvad den menskliga forskningen, den sökande och sinnande anden nedlagt inom böckernas permar. Den induktiva undervisning, som samlingarne meddela, tillfredsställer snart ej längre, utan känner den bildningssökande sig tvärtom just genom dem desto mera manad att i böckerna söka undervisningens, studiets fulländning. Men böcker äro dyra och för den medellöse ännu dyrare än för den burgne, alldenstund han måste för deras anskaffande underkasta sig försakelser på andra håll, hvilka dock ofta icke verka tillräckligt, för att tillfredsställa det behof han känner. Hvad särskilt vårt samhälle angår, så uteslutande egnadt år praktisk verksamhet som det varit, saknar han här tillfälle att kunna vända sig till privata biblioteker, för att finna sitt benof tilltredsstäldt, ty de få enskilda boksamligar, som kunna finnas, äro ej at mera omfattande vetenskaplig betydelse och högre elementarläroverkets bibliotek kan icke egentligen sägas vara för allmänheten. Den bildningssökande medellöse ser sig derför, om intet godt allmänt tillgängligt bibliotek finnes, genast nästan hejdad i sitt sökande. De illustrerande samlingarne ligga framför honom, strängt och systematiskt ordnade, med största vetenskapliga noggrannhet; men med sjelfva systemerna, sjelfva vetenskapen kan han ändock icke göra sig förtrogen. Han är en Tantalus på andens vägnar. Han är underkastad en grym tortyr: man har väckt hos honom begär etter vetande, man underhåller detta begär på allt upptänkligt sätt — men man hindrar honom frän att tillsredsställa det, derför att man försummat draga försorg om det bästa bildningsmedlets anskaffande, det nödiga verktyget för den sökande anden: böcker. Etter ett par besök, som vi gjort i Musei bibliotek, hafva vi erhållit fall ötvertygelse om, att det är med detsamma skäligen klent bestäldt, möjligen med undantag af en special kunskapsgren: den zoologiska, hvilket väl härleder sig deraf, att Museum under många år egentligen endast på det zoologiska området utvecklat sig. Det lilla bibliotek, som finnes, Å tillkommit genom gåfvor, och först i år samt förlidet år hafva mindre anslag gjorts åt j detsamma, men dessa penningar lära till stör: ssta delen åtgå för det i förening med biblio teket stående läsekabinettet. Sedan genom nuvarande bibliotekarien katalog ötver bok samlingen — vi kunna ej kalla det bibliotel