Göteborgsposten – 21 mars 1866, sida 1

Utan att vänta på svar, gick han mot dörren, löste sin häst, hoppade upp i sadeln och aflägsnade sig. — Han har rätt, anmärkte de Puylaurens. Hvad oss beträffar, så få vi börja göra våra förberedelser till afresan. De tre adelsmännen lemnade i sin ordning detta usla ruckle. Renaud gjorde sig förvissad om att hans pistoler voro i tillbörlig ordning och försvann i galopp på stora landsvägen. Klockan var blott åtta på aftonen, det hade ej mörknat ännu, och sedan tjugo minuter hade han oupphörligt ridit framåt på landsvägen, då han på hundra stegs afstånd framför sig varscblef en grupp af fem eller sex personer som oredigt rörde sig. Han reste sig upp i stigbyglarne och trodde sig märka att det var en person som blifvit kullkastad och fasthölls af fyra andra. En femte person stod upprät och orörlig samt tycktes utdela befallningar. I samma mån Renand närmade sig igenkände han allt mer och mer bestämdt den bonde som han utvisat för sina vänner. — Intet tvifvel mer! tänkte han. Denne man är en af kardinalens agenter, och den person som de hålla fast är Rocheforts hetjent. Utan att förut beräkna olikheten i antal, galopperade han fram till stället. Just då han var nära gruppen såg han, denna gång tydligt, att bonden kastade sig upp på en häst i det han på sig stoppade det bref hvilket han nyss ryckt från grefvens betjent.