Göteborgsposten – 21 mars 1866, sida 1

W — —— sartygsbefordringen hade för tillfället kommit i olag. Vi instufvades i arken, lemnande alla anspråk på komfort efter oss på land. Vi afreste en fredag från hufvudstaden, hade motvind och kryssade i sju dagar innan vi hamnade i Åbo. På söndagen lågo vi för ankar bakom en ö ytterst i skärgården, då hofpredikanten erbjöd sig att förrätta gudstjenst. Derunder talade han med hänförelse om treden och friden i Christo. Vi betraktade honom som en fredens apostel. På aftonen omtalte han ändamålet för sin resa till Petersburg — det nemligen att till alla ryssars sjelfberrskare sälja en, som han försäkrade, högst dyrbar uppfinning, bestående uti ett — gevär för krigsbruk, hvilket träffade på alldeles ofantligt långt håll och kunde laddas och afskjutas med en förundransvärd hastighet. Men min hedersbror — sade jag, ty vi hade blifvit bröder aftonen förut — rär det precist rätt af en prest, af en fredens förkunnare, att sysselsätta sig med mordvapenskommers? Prestkragarne — svarade han skrattande — har jag qvarlemnat i Stockholms konsistorii expeditionsrum (der han var notarie) . Nå ja — invände jag vidare med patriotisk ifver — Åanstår det väl en god svensk att älja vapen till ryssen? Hvarför icke? jag iljer uppfinningen der den bäst betalas, till ryssen eller hundturken, det qvittar mig alldeles lika, svarade hr k. hofpredikanten lakoniskt. Men kejsaren köpte ej uppfinningen, hes det gick med den som med tusende andra i samma väg — den blef glömd. Efter stora ansträngningar är den svåra flyttningen af Fogelbergs kolossala marmorstatyer af Oden, Thor och Balder verkstäld från f. d. stenmuseum på Slottet till riksmuseum, i hvars magnifika peristyl de blifvit uppställda. Hvad som i hög grad försvårade flyttningen var, att de skulle transporteras utför den höga stentrappan vid Logården och uppför trappan till riksmuseum. Hvardera bysten var inpackad i en at grott timmer sammantogad och starkt jernbeslagen lår. Thors och lårens sammanlagda vigt beräknas till 40 skeppund, Odens till några skeppund mera och Balders till några skeppund mindre. Flyttningen och uppställningen, som måste ske med den yttersta varsamhet och så att äfven de aldra minsta stötar undvekos, utfördes under prof. Boklunds ledning. Odens och Thors statyer äro placerade nere uti peristylen och presentera sig förträffligt. Balders-statyen är mindre, men står öfverst midt för ingången. Den förefaller, då man inträder, ganska liten, både på grund af afståndet och peristylens stora dimensioner. På uppställningen af riksmusei dyrbara samlingar arbetas med mycken ifver; men det anses ej troligt att den blir fullt färdig till industriexpositionens öppnande. Bland ständerna har rådt mycken lifaktighet under de förflutna fjorton dagarne. Wermlandsbanans sträckning har framkallat detta lif. Hvar och en talare i och utom stånden har naturligtvis framställt den banriktning, tör hvilken han pläderat såsom den från statsekonomisk synpunkt betraktad enda riktigar, och den af motståndarne förordade ÅNer såsom endast motiverad at Ålokalintresse. Notoriskt är, att om voteringen på riddarhuset hade blifvit anställd på förmiddagen i thorsdags i stället för på aftonen, eller om snöfallet natten emellan tisdagen och onsdagen blifvit starkare, så hade Norumslinien segrat på riddarhuset. Förhållandet var nemligen, att med det bantåg, som arbetade sig igenom drifvorna och inträffade här middagstiden i thorsdags, anlände ett ganska stort antal riddersmän, som på aftonen röstade för Karlstadslinien. Då jag häromdagen på ett schweitzeri intog mitt morgonkaffe, suto bredvid mig två unga män i full dispyt om Wermlandsbanans riktning. Den ene af dem anförde bland annat såsom skäl mot Norumslinien de otantliga sprängningsarbeten, som der måste utfö