Göteborgsposten – 17 mars 1866, sida 2

u J Två unga brottslingar. I Paris förhördes nyligen inför domstolen och dömdes tvenne ynglingar, som vunnit en sorglig ryktbarhet genom att midt på eftermiddagen i en butik på Rue Clichy ha mördat ett äldre fruntimmer. Gerningsmännen förstodo i 14 dagar at: undandraga sig polisens efterspaningar och hela Paris var under denna vid uppskakadi. Fasan minskades ingalunda, då det slutligen visade sig, att brottet blifvit begånget af två ynglingar tillhörande ansedda familjer och hvilka genom detta förfärliga mord gjort sina lärospår på brottets bana. Albert Brouillard och Eune Serreau, så heta gerningsmännen, äro endast något öfver 20 år gamla. De äro bördiga från staden Tours, hvarest deras föräldrar ännu bo, och hade giort hvarandras bekantskap efter ankomsten till Paris, der de fått anställning som bodbetjenter i en leksakshandel. Båda skulle de vid myndig ålder ha tillträdt en betydlig förmögenhet och var det måhända utsigten dertill, som förledde dem till att kort efter det de flyttat till Paris lemna sin kondition och jaga efter nöjen, hvarigenom snart gjordes ända på de penningar, som de bade att disponera öfver. Då de en dag gingo förbi en butik i Rae Clichy, hvarest en enka m:me Chabesiere dref handel med toilette-artiklar och smycken, och hvarest en mängd dyrbara saker voro utställda i fönstret, fattade de det beslutet, att genom en stöld hjelpa sig ur penningknipan. Sedan dei några dagar hållit noggrann utkik på butiken, insågo de snart, att det här icke fanns någon möjlighet till att kunna stjäla, med mindre de mördade enkad, som hela dagen var i sin butik; denna tanke förskräckte dem väl i början, men efterhand blefvo de vana dervid, och då deras belägenhet blef allt värre och värre, beslöto de att våga det yttersta för att komma åt några af de dyrbaraste sakerna i butiken. De fördelade nu rollerna sinsemellan. Serreau, som var modigast och starkast, åtog sig att utdela det första slaget, under det att Brouillard skulle inleda bandel om ett par damasker. De inträdde då en e m. vid 7-tiden i butiken, der de begärde att få köpa ett par damasker, och då m:me C. vände sig bort för att framtaga ett par sådana, gal Serreau henne ett slag vid tinningen, så att hon ögonblickligen föll omkull. Hon var emellertid icke död, och de båda menniskorna började då att trampa på henne med fötterna och slingrade en snara omkring halsen för att strypa henne. För art icke bli observerade utifrån hade de släckt gaslågorna ; kl. var, som sagdt. endast något öfver 7 på e. m. och jalusierna för fönsterna åt gatan voro ej tilldragna. Under det mordet försiggick inne i butiken, väntade en af m:me C:s arbetare på henne utanför. Han hade funnit dörren stängd, men då förhängena icke voro för fönsterna, trodde han att enkan endast för ett ögonblick gått ut ur butiken och straxt skulle komma tillbaka. Medan han så stod och inväntade hennes ankomst, öppnades dörren, två manspersoner trädde ut och aflägsnade sig med raska steg, i det de läto dörren stå öppen. Arbetaren, som började fatta misstankar, ropade på portvakten, och då de båda kommo in i butiken, mötte dem en förfärlig syn. Enkan låg utsträckt på golfvet, en ström af blod hade färgat hennes kläder och golfvet röda och såväliansigtet som på flera ställen af kroppen syntes stora sår. Det snöre, som hon hade om halsen, blef straxt afskuret och då varseblef man att hon ännu andades; men snart upphörde bröstet att höja sig, hjertats slag förnummos allt mattare, och hon dog utan att ha kommit till sans. Polisen blef genast underrättad om mordgerningen, men några veckor förgingo innan den lyckades gripa de båda mördarne, som under tiden hängifvit sig åt de vildaste utsväfningar. Vid domstolsförhöret var trängseln ofantlig. Man märkte der bland åhörarne de förnämsta fransyska och utländska damer, hvilka icke generade sig för att vara vittnen till ett förhör rörande ett det mest upprörande brott. De båda anklagade sågo icke ut som förbrytare. Deras klädsel, deras ungdomliga, friska och rätt behagliga ansigten och något distingueradt i hela deras väsen, syntes nästan från dem afvända misstankan att ha begått en så förfärlig hanäling. Brouillard hade skarpare drag och ett mera bestämdt utseende än hans medbrottsling, som syntes mera sluten och under förhöret satt med nedsänkt hufvud. För öfrigt syntes inga spär af ånger hos de unga mördarne och deras röst lät icke det minsta upprörd, då de talade om sitt olyckliga offer. Brouillard bekände brottet samt medgaf, att det skett med berådt mod, men sökte skjuta skulden på Serreau, som först uppgjort planen för mordet; han påstod, att S. först tänkt att föröfva det ensam, men att han saknat mod dertill, ech att det, då de slutligen tillsammans utförde brottet, var S. som gaf enkan det dödande slaget under det att B. väntade vid dörren och slutligen hjelpte till med att bortföra de stulna sakerna. Detta påstående bestreds af S.; han förklarade att de gemensamt uppgjort planen efter läsningen af en roman, som var införd i tidningen Passe Temps, under titeln Den afrättades son. I denna roman omtalas ett mord på det mest ne —————— —f————Hu sätt och mördaren blir till slut en ansedl man. Det kanske vi också kunde ha blifvit, sade Serrenu. Enligt hans utsago togo de båda lika mycken del i utsörandet af törbrytelsen och hade båda med samma ifver sökt att strypa henne med snöret. Under ran-A sakningen förekommo bl. a. följande frågor och svar: Presidenten: Ni ville alltså verkligen mörda e I I kan Chabosiere? — Serreau: Nej, jag ville endast, att hon skulle bli sanslös och derföre slog jag icke till henne med något vapen. Pres.: Den mediko-legala undersökningen af hjernan har likväl lagt i dagen, att ni vid brottets begående betjenat er af ett skarpt tillhygge. — 8. Nej, jag ber om förlåtelse, jag slog endast till henne med knytnäfven, jag ville endast döfva henne. Pres.: Hvarföre strypte ni då enkan efteråt? — S.: Emedan hon ropade, och någon kunde ha hört hennes rop. Detta var allt hvad Serreau kunde säga till sitt försvar. Brouillardpåstående, att ban icke deltagit i mordet utan endast postat vid dörren, motsades af åtskilliga vittnesmål af personer, som sett honom gå ifrån dörren och längre in i butiken. Den tillkallade läkaren, d:r Tardieu, bar också förklarat, att det måste ha behöfts två personer, för att utföra strypningen samt att ett kuytnäfslag icke kan ha gjort det intryck på hjernan, som visade sig vid obduktionen, utan har detta otvifvelaktigt åstadkommits genom nagot med en duk eller dylikt omlindadt tillhygge. i Af vittnesberättelserna uppdagades vidare hvad!brottslingarne företagit sig efter mordet. Sedan de sömt undan en del af de roffade pjeserna och sålt andra, föastörde de penningarne på utsväfningar och