Göteborgsposten – 17 mars 1866, sida 2

sålunda häktade personen tycktes finna sig lugn i sitt öde samt afklädde sig vid niotiden för att begifva sig till sängs, men utgick dessförinnan i blotta linnet, hvilket väktarne ej brydde sig om, under förmodan att han midt i vintern skulle i en dylik kostym snart vända näsan in i stugan igen. Men sjelf var han af annan tanke samt smög sig bort under mörkret, utan. att återkomma. Väktarne, förbluffade öfver detta ovanliga rymningssörsbk, begåfvo sig snart åstad hvar och en åt sitt håll för att söka efter honom. Förgäsves kilade man utåt markerna, der man tidt och ofta stod. på näsan öfver stockar och stenar eller kölnade pannan emot träden så att det gnistrade för ögonen. Den hvita drägten var svår att upptäcka, emedan marken låg kostymerad på samma sätt, till stor lycka för den. fintlige rymmaren. Denne, som ej var långt borta, listade sig snart hem tiil den af väktarne öfsergilas stugan, der han i hast padrog sina bästa kläder, samt. knep hvad penningar han egde och hvad annat han i hast behöfde. hvarefter han tog till schappen 4 ; fullt allvar. Dagen derpå lär han hafva varit synlig vid Stehags station, hvarifrån han med första train tog vägen uppåt linien och der åker han kanske ännu. —