Göteborgsposten – 16 mars 1866, sida 1

Helt och hället afkastande masken och lemnande sin skenbara likgiltighet, var kardinalen dock för klok att taga den verkliga anledningen till grund för arresteringen: furstarne blefvo anklagade för att ha ledt Monsieur från sina pligter mot konungen. Ingen lät narra sig af denna förevänning. Man visste att bröderna de Vendome ungergingo samma öde som marskalk dOrnano: liksom denne blefvo de arresterade för det de satt sig emot Gastons giftermål med m:me de Comballet. Dessutom anklagade han dem för att underhålla förbindelser med England och Spanien. Denna dubbla arrestering förorsakade stor förskräckelse vid hofvet. Men den på hvilken densamma frambragte största verkan var grefve de Chalais, Ingen var mer uppriktigt tillgifven storpriorn än han, och detta af en temligen egendomlig anledning som här förtjenar omtalas. Alexander de Vendöme hade en gång värdigats tjena honom som vittne i en duell. Men om man erinrar sig att sekundanterna i dueller på den tiden sjeltva deltogo i striden och riskerade sina lif af ofta temligen obetydliga anledningar som ej rörde dem det minsta, skall man förstå huru smickrad och rörd grefven skulle bli af detta ädelmodiga biträde. Också då man på aftonen hos hertiginnan de Chevreuse talade om denna konungens falskhet och kardinalens hämnd, inträdde Chalais i på det högsta uppretad sinnesstämning och svor att han skulle hämnas prinsarne. Hertiginnan blef förvånad öfver det beslutsamma ut