Göteborgsposten – 15 mars 1866, sida 1

—— — — — ———— — — — —— — Ni bör gifta er, min bror. — Jag, Siro! utbrast Monsieur som ej väntade sig detta uppslag i konversationen. I — Utan tvifvel, återtog Ludvig med bitterhet. Utom I det att ert giftermål skulle vara oss en garanti för ert uppförande : framtiden, är det nödvändigt för vår politik — Det är sålunda en politisk fråga? — För mig, ja; ej för er. Jag skall förklara mig. Jag börjar med att lemna er hvarje frihet i valet ni behagar, med det enda vilkor att det kommer att öfverensstämma med er höga ställning och er ära, hvarpå jag cj tviflar. Men ännu en annan, mera allvarsam fråga är dermed sammanhängande, en dynastifråga. Gaston stirrade på konungen. — Inser ni då ej, återtog Ludvig i dyster ton, att bourbonernas ätt ej får utdö? Jag har ju ej någon arfvinge, jag står ju ej på någon förtrolig fot med drottningen, ingen dauphin skall bli frukten af mitt äktenskap. Konungen hade uttalat dessa ord ytterst hastigt. Hans ögon strålade med en feberaktig glans och voro fistade på hans brors ansigte med ett uttryck af vildhet som nistan liknade hat. — Kanhända hyser ni för stort misstroende till drottningen och till er sjelf, min bror, svarade Gaston. Anna af Österrike älskar er; det är ej hon som dragit sig tillbaka från er ... — Det är kanske jag som aflägsnat mig från henne? frågade Ludvig XIII. strängt. — Långt derifrån, Sire; men för att ej taga deras