— Hvad är er tanka om denna sak? frågade han. Jag minnes att ni kan gifva goda råd, herr de Francheterre. Tror ni att det verkligen är dynastifrågan som ingifvit konungen dessa tankar? — Jag är lika litet hemmastadd i diplomatien som i I politiken, svarade Renaud. Jag skulle dock tro att slaget I kommer ifrån kardinalen. j — Jag delar ej er asigt, herr baron. Richelieu har fått en lektion som kommer att gagna honom; vi ha all. . o . . a Ä . tid vunnit något. Har ni ej anmärkt det faktum att ingen af oss blifvit oroade. — Långt ifrån att synas mig lugnande, är detta en omständighet som nästan förskräcker mig. Kom ihäg att marskalk dOrnano är i Vincennesfängelse. — Han skall ej bli qvar der, jag garanterar er derför. — Han skall bli qvar der så länge hans eminens vill. Richelicu regerar mäktigare och fruktansvärdare än någonsin, jag upprepar det. Anar ni ej att det är han som rådt konungen till ett sådant giftermål ... — I hvilket ändamål? afbröt Gaston. — Ers höghet frågar mig om ändamålet? Har då ers höghet glömt de bearbetningar som blifvit gjorda? — Af Boisrobert? Det har ej varit allvarsamt menadt! utropade Monsicur. — Mer allvarsamt än ni tror. Det är m:me de Comballet som man bestämt åt er och som man skall gifva er. — Ventre-saint-gris! Det skall ej ske, jag svär er det! utropade hertigen. Jag vet väl, fortfor han att kardina