Göteborgsposten – 10 mars 1866, sida 1

— Ty e — — ——— Non Plus Ultra eller Halshuggningen. 1 Konstnären har i den naturliga magien bragt det derhän, att skenbart kunna skilja hufvudet från kroppen, och skall i dag med ett svärd afhugga hufvudet från kroppen på en menniska, till alla närvarandes förvåning presentera hufvudet på ett sillverfat och derpå åter fastsätta detsamma (silsverfatet?). Tillika uppfordrar han alla Fysici, Läkare och Kirurger (i Svenljungal), som vilja hedra honom med sitt besök, att undersöka den hufvudlösa kroppen såväl som hus-. vudet, på samma gång han (den hufvudlösa kropben?) anmärker, att de skola finna kroppen utan alla tecken till lif och utan pulsarnes slag. Ehuru detta experiment är ofta och af flere konstnärer förevisadt, så lofvar jag att ingen visat det så för syuen förvillande, i det mina företrädare vid detta experiment betjent sig af en gardin — jag öfverlemnar det at resp. åskådare att se konststycket med eller utan gardin. — Skulle resp. närvarande Damer frukta att åse halshuggningen — ehuru ingalunda något rysligt dervid förekommer — vill jag ödmjukligen upplysa, att detta stycke kommer att utföras aldra sist, då de, som icke vilja se det, efter behag kunna aflägsna sig utan att derföre blifva beröfvade den öfriga föreställningen. H. W. Miller från Göteborg. sDe å inte trefligt, de å bara roligt, utropade säkerligen de hederliga Svenljungaboerna efter åskådandet af denna lysande 16reställning. En ungmö, antagligen af den sortens damer, hvilka anse all jordisk glädje vara sammanfattad i den ovärderliga njutningen att om söndagarne vid promenaderna på Djurgåbneller Ladugårdsgäle kunna få luta Iden frodiga svenska köksrankan mot den I kraftiga norska skarpskytte-eken, har till en af hutvudstadens tidningar insändt följande klassiska utgjutelse, hvilken vi, oaktadt den ej egentligen tillhör vår horisont, likväl ej skunnå neka oss nöjet att till våra läsares uppbyggelse meddela. Här han J den i all des okonstlade enkelhet: Det vorde Önskligt om tit ville införa j sin tidning den frågan. var för jnte ungdommen j Skolorna kan få lära sig norska Språkett. Och lika ledes I; Norge borde di få lära Svenskan. hur skal di bli lett fålk När di jnte på 50 år Ån nu förstår varan så det kan aldri bli rigtig fosterlanskärlek j bland fålk ssom jnte kan tala varandras Språk. Så det förundrar mig mycket att den fråga ej har varit förredragen på Risedagen Det är nu det viktigaste för nu up vexande eronatsion. och kommer att jnnebara myken velsinellse, både för Svea å Nore. Sofi. Vi hoppas att Risedagen tar denna sden up vexande grenatsionens varma förespråkerskas uppmaning ad notam och tillönska henne all den velsinnellse, som Svea — och Nore vilja bestå henne. Bland veckans företeelser torde till slut böra inregistreras diverse kallbad, hvilka, naurligtvis fullkomligt opåräknade, tagits i stora hamnkanalen, der isen icke öfverallt varit riktigt säker och der det alldeles icke burit sig för åtskilliga förhoppningsfulla ungdomar. Det ser för öfrigt ut som om isen denna vinter ej torde komma att bli så särdeles mycket att tröjda sig åt, och den person som slagit vad att den ej skulle komma att bli så fast, at! man skulle kunna färdas på den mellan sta den och Lindholmen, torde nog vinna sitt vad Vid ofvannämnde kallbad inträffade lyckligt vis inga värre olyckor, än att pysarne blefvc våta, men en värre olycka inträffade härom dagen. Vi meddela den för variations skul ; i rimmad form: En herre sirlig, fin och nätt Sågs häromdan flanera På isen, för att rätt och slätt Sin korpus motionera. Glasögon han, för lyxens skull, Med bågar bar af äkta gull. Men bäst han gick der så, och slog För våra tärnor många, Som älska att — och det med fog — På blanka stålskor gånga, I isen hördes der ett brak Och — han klef ner sig i en vak. 36 Till hjelp! Till hjelp ! Det ropet hann Å Ur vakens dunkla grotta En liten kär, jemnt fyra man Utaf vår Åskärgärdsflttal, Som sägade och knackade Så svetten af dem lackade. Och knappt en half minut gick åt, Forrn de rangerat saken, — A—A— — — —ö—ö— nmande för denna komplott! inföll dejson, och Ä — — — eträfvan eä 1 .11 0