Göteborgsposten – 10 mars 1866, sida 1

AAWLTpss f — ——— — er första belöning. 1 — Hon är främmande för denna komplott! inföll de Chalais förskräckt öfver den afgrund som höll på att öppna sig under den qvinnas fötter som han tillbad. — Jag tror er ej, herr grefve, svarade kardinalen; skall bruka mildhet mot henne, det skall vara Jag uppställer likväl dervid ett vilkor men man för er .. — Behagar ers eminens säga hvari det består, yttrade den brottslige grefven ödmjukt. — Det är att hertiginnan ej får veta något om denna sammankomst. — Jag lofvar er det, monscigneur. — Dessutom för att afvända alla misstankar och I befria er från att bli anklagad, är det nödvändigt att ni morgon sitter er i spetsen för de sammansvurna och handlar som om ingenting passerat mellan oss — Huru! ers eminens fordrar ... — Detta är oundvikligt och vilkoret för att man skall kunna sätta tro till hvad ni nu sagt. Man skulle ju kunna anklaga er för att ha uppenbarat en illusorisk konspiration? — Det är sannt, inföll herr de Valence gillande. — Jag skall ställa mig ers eminens befallningar till efterrättelse, sade de Chalais, och är fullkomligt öfvertygad om att jag aldrig skall komma att ångra att jag omtalat saken, äfvensom att Monsieur ej kommer att löpa någon fara till följe af denna sak. — Skulle ni kunna tro det! utropade kardinalen. Jag älskar hans höghet som jag skulle älska min egen