Göteborgsposten – 10 mars 1866, sida 1

T 2— — emväl lösnummer försäljas å 8 öre. — Tidning NN Måndagen d. 12 Mars. Ir ernvägen: Snälltåg afgar till Stockholm kl. 6,, f. m. 1 — Blandadt tåg afgår till Stockholm kl. 7,50 f. m. 8 AA — I Meteorologiska Uppgifter. ( I E I z c 2a Eller Vind. Ä Ols mö ER) aer 8 S 3 32— — Väderlek. 2 Å E BB 5 ÖDr nino Sv 2 rp 32 ö Ej Riktning. Styrka. 3z Å 24533 — 6,6 Lugo. Uelklar. — , ) 2 25.622 — 1,0 ONO. 0,5 Klart. — 9 25.749 — 5,2 Lugnt. D:o. —1 —— — — ö Veckokrönika. Nu ska vi roa oss, vinterstycke. — Festligheter. — Bort med tutandet på högre ort! — Om kon, troll-ur och deras användande. — Joseph Tichatschek på Nya Teatern och Fredrik Deland icke på Mindre. — Den sköna Helena. — Musik, dans och välgörenhet. — Huru man har roligt i Svenljunga. — En affisch å la Schenström. --Kökssvenska eller Norska sympatier i pigkammaren. — På våra isar, sjostycke. — Guldbågarne eller det är kostsamt att alltid ha ögonen med sig, anekdot på vers. Solen glimmar blank och trind, luften är just lagom kall för att ej vara oangenäm, det ligger något uppfriskande öfver hela naturen och själen spritter af lefnadslust bara man sticker näsan utom kammarens qvafva ide. Kling, kling, kling, ljuder det dagen igenom, slädpartier från morgon till qväll och baler från qväll till morgon, helsans rosor på alla kinder, glädjens eld i alla ögon, ungdom och uppriktighet, så skall det vara i Norden! Det är kärnan af lifvets poesi, tidsnog ändå kommer Tiden och bjuder oss artigt att knäcka skalena på den hårda nöt, som gömmer verklighetens ofta maskstungna prosa. Och Glädjens gud svänger också för närvarande i vår goda stad sin rosenspira med en kraft, som visar att säsongen nu står riktigt i flor. Det vore fåfängt att vilja beräkna huru måna par handskar som slitits ut, huru många våder luftigt bargge som slitits sönder, huru många förstulna ögonkast som vexlats och huru många tusentals riksdaler som i fast och flytande form halkat ner i magens Ginungagap. Den ena lysande tillställningen aflöser den andra, våra millionärers palatser tindra i natten som verkliga fåslott, landshöfdingeresidensets praktfulla salar voro i går öppnade för allt hvad staden eger framstående och utmärkt, och äfven i anspråkslösare lokaler står glädjen högt i tak, med ett ord, man roar sig! Och inte ondt i det; de säkerligen ej obetydliga summor, som derigenom sättas i omlopp, komma ju alltid på ett eller annat sätt den idoge arbetaren till godo, och midt under nöjenas hvimmel verkar den tysta välgörenheten, lindrande nästans nöd, borttorkande mången tår och låtande hoppets stråle tindra ner i den fattiges koja. ter en eldsvåda, i Söndags natt, naturligtvis äfven den under ganska mystiska omständigheter och med vanligt buller och bång. Ändå en liten omvexling för de hederliga tornväktarne, att mellan de oräkneliga tutningarne få dunka på med klock-kläppen. Apropos dessa eviga tutningar, finnes det då verkligen ingen möjlighet att bli af med dem: För hvad ändamål existera de? För att kon trollera väktarnes vaksamhet, svarar man. Må så vara, men detta kan gå för sig på ett be tydligt enklare och mindre störande sätt, der igenom att sagde högstuppsatte förses mec K. kontroll-ur, som bl. a. begagnas för natt väktarne vid härvarande jernbanstation. Dess: ur, hvilkas ofelbarhet lätt inses, äro sålund: konstruerade: ÅÄ taflan till ett vanligt ficku är fästad en ring, hvilken vrider sig omkring samtidigt med minutvisaren. I kanten pi denna ring är fästad en pappersremsa, genon vertikala och horizontela linier indelad i lik: många fält som antalet vakttimmar och dtill uret hörande nycklarne, hvilka här äro 6 iDessa nycklar äro placerade på olika stället s, vid stationens många byggnader och nattvak ten, som har order att vandra omkring hel tiden, är ålagd, att hvarje gång han passera förbi en sådan nyckel, sticka in och vrida or den i uret, då genom en enkel mekarism D i —