Göteborgsposten – 10 mars 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Om grefve de Chalais varit mindre nedslagen, om han ej till den grad som nu var fallet tappat bort hufvudet, skulle han ha märkt hvilken dyster eld som glimmade i herr de valencss ögon då han hörde herr de Francheterre uppräknas bland de sammansvurna. Men med hans beslutsamhet var äfven den konstlade energi som ännu helt nyss uppehållit honom försvunnen. lef ingenting och inträdde i kardinalens kabinett Han varseb n ; ! straxt efter herr de Valenc som ledde honom vid handen som ett barn. Ministern mottog dem med denna utsökta artighet som han iakttog mot dem hvilka han i själ och hjerta endast föraktade; derefter sjönk han ned i en stor fåtölj, knäppte tillsammans sina händer och slöt ögonen, såsom hans vana var, för att lyssna till den bekännelse som herr de Valence redan tillkännagifvit för kardinalen att stormästaren för hans majestäts garderober hade att afgifva. Grefve de Chalais, ännu helt förskräckt öfver de dystra utsigter man framställt för honom, började sin bekännelse och kunde märka att kardinalen allt mer och mer öppnade ögonen allt efter som upptäckterna förökades. Richelicus —— 4) Forts. fr. N:o 57.