Göteborgsposten – 10 mars 1866, sida 1

anletsdrag uttryckte icke förskräckelse, men Voro egendomligt förmörkade, under det ett bittert småleende krusade hans läppar. — Ni har gjort väl, sade han slutligen när grefven talat ut, i att för mig omtala detta förräderi, hvarom jag för öfrigt redan var underrättad. Jag välkignar himlen, hvars nåd i tid verket på er för att skona ett namn sädant som ert från vanäran. — Jag bör äfven vara tacksam mot herr de Valencå för den saken, ty hans vänskapliga ifver har isynnerhet uppmuntrat mig, svarade de Chalais som önskade göra rättvisa åt grefven. — Hvad herr de Valencå beträffar så förvånar detta mig ingalunda. Hans trohet och Jloyalitet äro mig fullkomligt väl bekanta. Ack! mina herrar, om det blott vore fråga om mig sjelf, fortfor prelaten med en hycklad ödmjukhet, så vet jag ej om jag ens skulle försöka försvara mitt lif eller min frihet. Jag har ända hittills varit nog olycklig att mina bemödanden att göra godt och mina båsta afsigter endast gifvit mig fiender, men det är konungens ira, rikets välfärd och lycka jag har för ögonen: Konungen ensam skall skipa rättvisa i detta fall. — Skipa rättvisa! utropade de Chalais. — Lugna er, sade kardinalen. Sök upp Ludvig XII i Fontainebleau; säg honom hvad som är på färde, jar lofvar er att anlända i tillräckligt god tid för att före I komma stormen ... men ni har ännu ej uppräknat namnet på de sammansvurna för mig . . Hertiginnan de Chevreustill exempel? ...